Att stå där med ena foten på en bergstopp medans den andra foten var mitt i luften, ett steg åt vänster och man överlever, ett steg åt höger och man faller ner för gott..
De gör ont att veta, de gör ont att höra. Så många misstag. Så många gånger jag gjort fel. Så stora fel. Hur kan man göra såna saker mot någon som man älskar mer än livet själv? Någon som man vet att man älskar över allt annat.

Varje känsla är så stark.

Jag är en svår person att leva med, de har jag alltid vetat om.
Jag är inte världens lättaste att förstå sig på, och de krävs mycket för att få mig på rätt bana.
Men aldrig har jag någonsin varit så villig att försöka som jag är med honom, aldrig har jag någonsin velat visa gång på gång hur mycket jag älskar honom, aldrig någonsin har jag gjort så många småsaker för att göra någon lycklig som jag har försökt med honom

Jag vill ha honom vid min sida varje dag, aldrig någon annan.
Allt handlar om den där känslan jag har med honom.
Den känslan av att vara lyckligast på jorden.
Den känslan av att vela sätta en annan persons lycka framför sin egen.
Den känslan av att bry sig mer om någon annan än vad man bryr sig om sig själv.
Jag skulle gå igenom eld för honom.
Jag vet att de jag känner för honom är värt att kämpa för, jag vet att de vi har är värd all tid i världen.

De går inte en timme utan att jag tänker på honom.
De går inte en minut utan att jag önskar att han var här precis brevid mig.
Jag saknar honom så fort han går ifrån mig.
Jag vill alltid ha honoms armar kring min kropp, jag vill alltid krypa upp i honoms knä framför en film på kvällarna.Alltid.
Jag vill inte missa en dag utav allt de som gör mig så himla lycklig o säker på att det är honom jag vill vara med, och absolut aldrig någonsin någon annan.

Jag älskar dig.

Rös i hela kroppen när jag läste texten, så vackert!