July
Monday 31 August 2009 photo 1/1
|
Brev till himlen.
Mormor, du var allt, verkligen allt för mej. Det har du alltid varit. Du har alltid funnits där. Hoppet fanns in i det sista men nu är du borta. Du finns inte mer och det gör ont. Det värker i hjärtat och jag mår illa. Hade jag kunnat ändra på allt och att jag dog i olyckan och du överlevde cancern och allt så hade jag gjort det. Det är nästan omöjligt att tänka att du aldrig kommer att finnas mer, att allt är över. Jag vet att detta var skönt för dej, att du får frid och inte lider mer. Men det gör så ont. Du var för ung mormor. Ingen är som du var. Nu vill jag bara tro som Alvin, att knölen på ditt skulderblad inte var cancern utan att en änglavinge höll på att växa ut. Jag har aldrig trott på himlen eller liv efter döden men jag vill göra det. Det kan inte bara sluta såhär. Jag ser hela tiden dej framför mej och jag bara gråter. Varför du? Av alla jävla människor. Du var alltid så snäll och omtänksam. Du brydde dej alltid mer om alla andra. Men mormor, vem ska jag ringa till nu när allt är piss? Vem ska jag fråga om råd? En viss del av mej vill inte finnas kvar när du är borta! Jag gråter tills jag inte får luft. Livet blir inte detsamma utan dej men vi ses mormor. Det hoppas jag.
Vi ses i nangiala!
Jag älskar dej.
Ida
Mormor, du var allt, verkligen allt för mej. Det har du alltid varit. Du har alltid funnits där. Hoppet fanns in i det sista men nu är du borta. Du finns inte mer och det gör ont. Det värker i hjärtat och jag mår illa. Hade jag kunnat ändra på allt och att jag dog i olyckan och du överlevde cancern och allt så hade jag gjort det. Det är nästan omöjligt att tänka att du aldrig kommer att finnas mer, att allt är över. Jag vet att detta var skönt för dej, att du får frid och inte lider mer. Men det gör så ont. Du var för ung mormor. Ingen är som du var. Nu vill jag bara tro som Alvin, att knölen på ditt skulderblad inte var cancern utan att en änglavinge höll på att växa ut. Jag har aldrig trott på himlen eller liv efter döden men jag vill göra det. Det kan inte bara sluta såhär. Jag ser hela tiden dej framför mej och jag bara gråter. Varför du? Av alla jävla människor. Du var alltid så snäll och omtänksam. Du brydde dej alltid mer om alla andra. Men mormor, vem ska jag ringa till nu när allt är piss? Vem ska jag fråga om råd? En viss del av mej vill inte finnas kvar när du är borta! Jag gråter tills jag inte får luft. Livet blir inte detsamma utan dej men vi ses mormor. Det hoppas jag.
Vi ses i nangiala!
Jag älskar dej.
Ida
Comment the photo
21 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/karlssonidaa/405605477/
Visa toppen
Show footer