January
Saturday 6 April 2013 photo 1/1
|
Saknar dej så mycket så det gör ont i mig, har svårt att sova på nätterna för tankarna håller mig vaken. Är det verkligen mig det är fel på? Jag kanske förtjänar att ha det så.. All denna själv-kritiken väller över mig och jag kan inte få det att försvinna. Det är mitt fel, för jag höra mig själv säga varje dag. Blir tårögd av tanken. Jag har så många vänner omkring mig men ändå känner jag mig ensam. En viktig del fattas inom mig. Hur mycket jag än försökte kändes det som att det gjorde mer skada än hjälpte. Jag är beroende av dej, jag erkänner det, men jag blev sårad och jag har otroligt svårt att återhämta mig från sånt p.g.a saker som har fastnat från förr. Jag är mess'd up jag vet, men ord sårar mig mer än vad det gör fysiskt. Jag hoppas du nu som läser detta förstår min synvinkel och på hur jag ser sitvationen själv. Visst, det är mixed feelings men jag känner åxo.. Även om det inte är samma sak. Folk säger åt mig att låta det vara, men jag kan bara inte. De förstår inte bandet som är så fast knutet...
Det gör bara så ont på hur lätt det var för dej att släppa taget<3
Men jag tvingar inte dej till något, du får förståss leva ditt liv hur du än vill, men du ska veta att du kommer alltid ha den där lilla speciella platsen inom mig, tack för alla år du stog ut med mig, genom det dåliga och det goda<3
Och som sagt att du ska vara lycklig och må bra är det som spelar mest roll. Även om jag önskar att jag kunde vara på ett hörn omkring där. Jag hoppas du får en bästis som är mer stabil än vad jag var, som inte bara sitter och drar ut på smärtan. Känns som om jag kan skriva i en oändlighet men någon gång måste det ta slut.
Hejdå<3
Det gör bara så ont på hur lätt det var för dej att släppa taget<3
Men jag tvingar inte dej till något, du får förståss leva ditt liv hur du än vill, men du ska veta att du kommer alltid ha den där lilla speciella platsen inom mig, tack för alla år du stog ut med mig, genom det dåliga och det goda<3
Och som sagt att du ska vara lycklig och må bra är det som spelar mest roll. Även om jag önskar att jag kunde vara på ett hörn omkring där. Jag hoppas du får en bästis som är mer stabil än vad jag var, som inte bara sitter och drar ut på smärtan. Känns som om jag kan skriva i en oändlighet men någon gång måste det ta slut.
Hejdå<3
Annons
Visa toppen
Show footer