Saturday 1 November 2008 photo 1/1
|
Jag bodde ensam i en lägenhet och hade en katt. Jag är inte säker på om det var jag, men det kommer vi till senare.
Jag tänkte mig ett scenario som jag fantiserade fram samtidigt som jag läste boken "Mig Äger Ingen" av Åsa Linderborg. Jag var ganska ensam, och den här katten var min bästa vän. Jag minns inte mycket mer detaljer, men en massa små scener hände mellan "mig" och närliggande familj. De scenerna spelar ingen roll, och jag skriver dem här om jag minns dem senare.
Katten springer bort senare. "Jag" är jätteledsen och sitter ensam i en lägenhet som för en gångs skull inte liknar något ställe jag faktiskt besökt i verkligheten. STORT är det. En hel vägg är bara fönster, uppdelade i sektioner - det är inte bara en stor ruta - ut mot en lååååång balkong. En öppen spis vid ena väggen som är TV-delen av det stora rummet, tror jag. Men där stod ingen TV. När man stod här var man på toppen av ett L, och på botten var en länga med ett kök. Väggen rakt över fönsterväggen pryddes av en dörr in till en hall, som jag inte minns mycket från. Väggarna är tapetserade i mönstrat vitt och golven är mörka i gammeldags trä.
"Jag" går ned för att ta en promenad, och hör när jag kommer ned till dörren ett krafsande. Givetvis vill jag öppna för den lilla krabaten, och det gör jag. Men när han ska komma in trycks på något sätt dörren igen. Inte av vind eller något, utan den bara trycks igen, och stackaren blir skadad. Det är inte min katt, det är en liten grå unge lika stor som en och en halv handflata. Den lyckas tränga sig ut, och jag tar sats och öppnar dörren snabbt för att springa ikapp den. Helt plötsligt är jag en vän till mig. Jag vet inte om jag varit henne genom hela drömmen, men nu är jag iaf det. Jag kommer ikapp katten i en trappa den sakta haltar upp för, precis utanför lägenhetshuset. Minns mycket från omgivningen med, men det är helt oväsentligt. Hon, jag, tar upp katten och sätter sig/mig försiktigt med den i famnen och gråter, ber om förlåtelse och låter helt desperat, men klappar försiktigt katten och rår försiktigt om den.
Helt plötsligt kommer flera katter; en tigerrandig med vit "botten" är den jag mest minns. "Jag" tittar upp från gråten och säger ungefär:
"Aww, så många gulliga små katter. Och lilla 18-årige ***** är enda virgin."
Jag vaknar.
Jag tänkte mig ett scenario som jag fantiserade fram samtidigt som jag läste boken "Mig Äger Ingen" av Åsa Linderborg. Jag var ganska ensam, och den här katten var min bästa vän. Jag minns inte mycket mer detaljer, men en massa små scener hände mellan "mig" och närliggande familj. De scenerna spelar ingen roll, och jag skriver dem här om jag minns dem senare.
Katten springer bort senare. "Jag" är jätteledsen och sitter ensam i en lägenhet som för en gångs skull inte liknar något ställe jag faktiskt besökt i verkligheten. STORT är det. En hel vägg är bara fönster, uppdelade i sektioner - det är inte bara en stor ruta - ut mot en lååååång balkong. En öppen spis vid ena väggen som är TV-delen av det stora rummet, tror jag. Men där stod ingen TV. När man stod här var man på toppen av ett L, och på botten var en länga med ett kök. Väggen rakt över fönsterväggen pryddes av en dörr in till en hall, som jag inte minns mycket från. Väggarna är tapetserade i mönstrat vitt och golven är mörka i gammeldags trä.
"Jag" går ned för att ta en promenad, och hör när jag kommer ned till dörren ett krafsande. Givetvis vill jag öppna för den lilla krabaten, och det gör jag. Men när han ska komma in trycks på något sätt dörren igen. Inte av vind eller något, utan den bara trycks igen, och stackaren blir skadad. Det är inte min katt, det är en liten grå unge lika stor som en och en halv handflata. Den lyckas tränga sig ut, och jag tar sats och öppnar dörren snabbt för att springa ikapp den. Helt plötsligt är jag en vän till mig. Jag vet inte om jag varit henne genom hela drömmen, men nu är jag iaf det. Jag kommer ikapp katten i en trappa den sakta haltar upp för, precis utanför lägenhetshuset. Minns mycket från omgivningen med, men det är helt oväsentligt. Hon, jag, tar upp katten och sätter sig/mig försiktigt med den i famnen och gråter, ber om förlåtelse och låter helt desperat, men klappar försiktigt katten och rår försiktigt om den.
Helt plötsligt kommer flera katter; en tigerrandig med vit "botten" är den jag mest minns. "Jag" tittar upp från gråten och säger ungefär:
"Aww, så många gulliga små katter. Och lilla 18-årige ***** är enda virgin."
Jag vaknar.
4 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/karuchi/288635005/