Monday 15 February 2010 photo 1/2
|
Att jämföra Lucky Star med just K-on ligger nog gemene anime-fantast nära till hands både när det kommer till genre och handling. Jag skulle gärna hävda att skolanime inte är en genre som varierar särskilt mycket. Inte alls, faktiskt. I samma andetag skulle jag också påstå att det är ett stort plus; medan jag kan sitta i mecha-världen och tycka att allt är exakt likadant, och tråna efter något som går utanpå ramarna, sitter jag gärna och plöjer genom School Rumble, Lucky Star, Gakuen Utopia: Manabi Straight, och i synnerhet Full Metal Panic + Fumoffu och Code Geass för deras shoujo-element. Det handlar helt enkelt om anime vars största bekymmer, bortsett från de sistnämnda, är simpla vardagsproblem och inte "androgyna emopojkar på 17 bast som ska rädda världen". En skollivs-animes popularitet har möjligen samma grunder som den av ett realistiskt spel; Ibland är vardagen helt enkelt mer fascinerande än framtiden, världsherravälde och epos.
Förbi sidospåret; Vår historia börjar med den fantastiskt sorgelösa flickan Yui, en nyss antagen gymnasieelev som mer eller mindre får ses som seriens huvudperson. Efter två veckor har Yui ännu inte valt vilken klubb/kommitté hon vill ansluta sig till (som bekant har alla skolor i Japan fritidsaktiviteter i form utav dessa kommittéer eller klubbar), och efter lite om och men kommer hon över "keionbu"; klubben för lätt musik. Dessvärre lider gruppen av medlemsbrist, trots att Ritsu, seriens hyperaktiva paket, mer eller mindre tvingat med sig två personer dit; Tsumugi, seriens rikemansbarn, och Mio, seriens tsundere. Efter lite roliga insikter om vad Yui tror om innebörden av "lätt musik", ansluter hon sig alltså till trion av den simpla anledningen att det ser väldigt roligt ut. Seriens namn syns alltså tydligt redan i första episoden.
Det märks efter ett tag att animen kommer kretsa runt mindre än ett tiotal personer eftersom det är ungefär så många karaktärsporträtt vi får se i de första två episoderna. Denna knapphändighet är ett klassiskt trick när företaget ifråga inte har en särskilt stor budget, och det stör verkligen inte i en anime som K-on som i övrigt levererar rejält bra underhållning. Om än mycket i flin-smittande insider-form. Till undertecknads förtjusning introducerades dessutom den utan tvekan mest moe karaktären efter så mycket som halva färden, då man inte direkt förväntar sig ett nytt ansikte.
Moe, moe...Kyun! *oo*
Avslutningsvis;
Trots att vi inte ser Konata's otaku-het, Lelouch sexiga ögon eller riktigt så mycket flum som Sousuke bjuder på, kompenseras vi oerhört för det med en helt förträfflig fan-service i form av helt sjuka mängder moe, kompletterat med en underbar humor och idol-stilad musik med härligt skum lyrik. Det, och att vi får en andra säsong med ett datum satt ungefär till April i år =)
Förbi sidospåret; Vår historia börjar med den fantastiskt sorgelösa flickan Yui, en nyss antagen gymnasieelev som mer eller mindre får ses som seriens huvudperson. Efter två veckor har Yui ännu inte valt vilken klubb/kommitté hon vill ansluta sig till (som bekant har alla skolor i Japan fritidsaktiviteter i form utav dessa kommittéer eller klubbar), och efter lite om och men kommer hon över "keionbu"; klubben för lätt musik. Dessvärre lider gruppen av medlemsbrist, trots att Ritsu, seriens hyperaktiva paket, mer eller mindre tvingat med sig två personer dit; Tsumugi, seriens rikemansbarn, och Mio, seriens tsundere. Efter lite roliga insikter om vad Yui tror om innebörden av "lätt musik", ansluter hon sig alltså till trion av den simpla anledningen att det ser väldigt roligt ut. Seriens namn syns alltså tydligt redan i första episoden.
Det märks efter ett tag att animen kommer kretsa runt mindre än ett tiotal personer eftersom det är ungefär så många karaktärsporträtt vi får se i de första två episoderna. Denna knapphändighet är ett klassiskt trick när företaget ifråga inte har en särskilt stor budget, och det stör verkligen inte i en anime som K-on som i övrigt levererar rejält bra underhållning. Om än mycket i flin-smittande insider-form. Till undertecknads förtjusning introducerades dessutom den utan tvekan mest moe karaktären efter så mycket som halva färden, då man inte direkt förväntar sig ett nytt ansikte.
Moe, moe...Kyun! *oo*
Avslutningsvis;
Trots att vi inte ser Konata's otaku-het, Lelouch sexiga ögon eller riktigt så mycket flum som Sousuke bjuder på, kompenseras vi oerhört för det med en helt förträfflig fan-service i form av helt sjuka mängder moe, kompletterat med en underbar humor och idol-stilad musik med härligt skum lyrik. Det, och att vi får en andra säsong med ett datum satt ungefär till April i år =)
Synd! Fast du skulle passa mycket bättre som Azu-nyan! ^_^
Jag har inte sett en enda anime sedan dess...vad deprimerande XD
Njaa, moe-worthy och med moe i ganska stora doser får du hålla med om, och även jag är guilty as charged och gillar även deras lätta inställning till det hela :3
Hjälp mig gärna hitta en bild med alla fem med XD
16 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/karuchi/443135686/