Den här terminen har verkligen inte varit snäll mot mitt självförtroende.
Jag fick nyss tillbaks min tentamen i Yrkesteknik med ett patetiskt D och omdömet "Du måste lyfta din svenska avsevärt för att kunna jobba som översättare", vilket är ungefär det jag minst av allt behövde höra just nu (jag kom precis ur fosterställning efter nyheterna).

Jag har som sagt varit medveten om att mitt skrivspråk, ja- sättet jag skriver på i största allmänhet, har varit i behov av att ses över en längre tid (jag pratade om mitt åtta år gamla betyg i ESOL härom veckan). Det gör bara så jävla ont att få sådan svidande kritik när det handlar om något man älskar - särskilt när det också är det man vill kunna livnära sig på en dag. Jag vet inte riktigt vart jag ska ta vägen. Tack för den existentiella krisen och god jul o gott nytt år på er.

Det kan innebära vad sjutton som helst egentligen, men de flesta lärare vill att jag skalar av en del av de mer invecklade meningsstrukturerna och ser till att korrekturläsa mer. Hålla mig till klarspråksnormen, mer eller mindre. Tyvärr så är det fruktansvärt tråkigt att göra det i många fall, men att producera en text som är läsarvänlig väger tydligen över det mesta för lärarna, tycks det.

Okej, det var ju faktiskt rätt konstruktivt, däremot så blir man smått tveksam när man tänker på´just vilken nivå som man ska hålla det hela på för att översätta, specifikt, om man har rollen som tolk. räknar man med språk som har helt annan "struktur" (svenskan är lite kass, jobbar hårt på att få mer flytande engelska)

Tror absolut att hitta ett enklare mönster för svenskan hade varit till fördel för tex asiatiska, Thai, vilket är rätt vanligt här nu.

Kort, koncist och begränsat, likt alla projekten om att skapa "nya" språk,

För igentligen så hamnar det hela på att finna ett sätt så att mottagaren känner sig bekväm med det,

Har ingen teoretisk kunskap om det, enbart praktisk erfarenhet. då jag under 3 år bodde på ett vandrarhem, och just "min" våning, vart en krets för arbetskraft utanför sverige.

Polacker, Rumänier, Kineser, etc.

Och det jag fan lättast var att försöka efterlikna deras sätt att bygga upp meningar.

Vilket var ett jävla slit med Kineserna.

PS. enbart Polackerna hade en tolk. haha.

Sorry nu skriver jag för mycket som vanligt, men lycka till och hoppas du fixar skiten!

Allt beror ju på vad man vill att språket ska kunna förmedla. Jag tror själv att vi riskerar att förlora mycket om vi förenklar och förkortar för mycket. Man får inte glömma att det trots allt är många ord, konstruktioner och dylikt som faller bort också - inte bara en uppsjö som tillkommer.

Sedan är svenskan väldigt specifik i hur den vill ha sin ordföljd. Det tillsammans med antalskongruens för adjektiv (ett rött hus, två röda hus) samt n- och t-genus är väl de främsta variablerna som gör svenskan "svår".
Men allvarligt talat så handlar det mer om människor som saknar språköra, vilja och/eller ork till att anamma ett nytt mål, allt som oftast. Det är åtminstone min övertygelse.

Att vara "idiomatic" fan det nu heter på svenska, känns som något folk vill till att se ner på. ja skulle ha fruktansvärt mycket lättare att lära ut många andra språk jämfört med svenska. det gällande även besläktade språk, för svenska är ett totalt kaos, det enda den har är att den är lättare att begripa vid tal, men redan I grundskolan så fick vi veta av lärarna att svenska språket är ungefär like berövad på logik som en uteliggare med ambitioner om att investera i halkskydd...

och går du in i taxonomi så ser fler exempel på hur Svenska språket vill till att vara "unikt" men ärligt borde klassas som rätt töntigt.

Förövrigt får ursäkta om jag klantar till mig när jag skriver, har på senast blivit jäkligt närsynt, och mitt boende just nu är att jag möblerar om konstant så har inte fått till avståndet än, (Använder en billig Tv på en låda för miljöfarligt avfall) så du vet, haha.

Nej, men I princip alla språk man då och då kollar upp då kan man lista ut hur skiten är uppbyggd, det finns konkreta mönster, logik, och svordomar.

Själv är jag sjukt osäker när jag skriver på svenska, fan jag nådde inte upp till nivån för "Svenska A" <-- Antar att du också läste medans dem använde sig av "ABCD..."

Svenska A var i princip bara grammatik, regler och skit, sånt var jag värdelös på, ett exempel, mitt handikapp gör det tamigfan omöjligt att förstå när fan man skulle sätt punkt.

Det var ett koncept som beskrevs alldeles för "löst" mig, klassiker, "sätt punkt när det behövs ett andetag"
Folk kan ju hålla andan olika länge, och jag tenderade till att tolka saker väldigt bokstavligt så jag var kass på det, haha.


Det jag nu gör är att jag fann intresse i att skapa med ord, likt hur jag i yngre dar lät världen rinna bort när jag målade.
Och det fungerade, jag bara struntar i vad jag lärt mig, och försöker skriva på ett sätt som jag finner vackert.


Fuck Sorry gick way off-topic! Och jag måste fan lära mig att begränsa mig själv.

Tycker det är allt för trevligt att skriva, men skulle nog strypa mig själv om jag tvunget hade behövt läsa allt jag skrev.

Problemet med svensk grammatik är att ingen vill veta av den, och därmed är det ingen som förvaltar och lär ut den mer ordentligt. Svenskan tycks mer liberal gentemot andra germanska språk (kanske engelska undantaget) när det kommer till att anamma konstiga undantag, men samtidigt har vi extremt oflexibla konstruktioner vi måste följa och en massa regler för att göra texter överhuvudtaget läsbara (typ klarspråksnormen, som ofta leder till allt annat än klarspråk).