Wednesday 14 June 2006 photo 1/1
|
Det är verkligen en ära att få ha dig här. Sätt dig i soffan eller sov lite. Du kanske vill ha lite juice eller ett gals kärlek till kakan? Inte? Nej men lite musik för tomma själar skulle sitt fint i ett så blomstrande rum som detta. Speciellt med oss två intetsägande varelser i. Du måste komma ihåg, en kyss är en kyss medan en vinstlott ger dig miljoner silvermynt att innan natten lägga under kudden. Så finner du under sömnen din drömprins. Ni sitter på rosa moln som i Mumindalen men lyckas styra ut dom från drömmen. Dagarna går lixom nätterna, men ni lever ett vardagligt liv. Tillsammans för evigt men plötsligt så långt ifrån ni bara kan medan ilskan rasar mitt framför er som en allt för gammal mur. Den sista kyssen på pannan och lukten av hennes hår får honom att förstå vilket misstag det var att lämna John Blund värld och förena sig med den mänskliga atmosfären. Varför han insåg detta 26 år efter att han svävade på rosa moln förstod han knappast själv, men nu gällde det bara att försvinna. Försvinna längre bort än bakom gardinen eller under sängen. En övning, ett rep. Nej, ett snöre. Tjockt och slitvänligt. För hur skulle han själv kunna veta när katastrofen, eller för vissa, lättnaden skulle bli upptäckt? En dag? En vecka? Någon månad? Det var också ett alternativ. För vem skulle söka efter en tanke, en dröm? Något som kom till denna värld flygandes från nattens stund till det verkliga gråa universum. Ja inte skulle flicka själv som dragit honom hit gå utanför sig dörr för att söka. Nej, hennes tanke var redan i någon annans gråa universum. Där hon är drömmen man får av vinstlotten. Alla är vi någon annans tanke. Vore det inte underbart? Inga egna beslut att ta inga egna känslor eller funderingar. Du är ett moln som förföljer någons huvud.
Annons