Sometimes you feel depressed, thats when you look up into the light and gets help from the loved ones that looks down at you and smiles. Today, was a kind of day where i did need you more then ever..

I stark själ, en själ som alltid höll mig ihop. En själ som fick mig att se livet på den ljusare sidan, du är det än men mer osynlig än någonsin. Du lämnade de hållet inom mig, den tomma luften omkring mig..

Ibland kan jag bara inte andas, det är då jag faller ner på marken och bara skjuter mina tankar efter dig. Vart tog du vägen? Varför fick jag inte säga farväl? Vad hände? Varför?
Jag blir yr i hela min kropp, yr av en stor saknad av dig. Den saknaden som är så svår att beskriva och som gör så himla ont inom mig…

När den stora dagen är kommer jag stå där framme, vända mig mot alla och se efter dig. Du kommer inte finnas där, jag kommer inte se dit leende.. Det leendet som alltid fick mig lee. Den där önskan man önskade man kunde få, den önskan som aldrig kommer slå in..

En bästa vän, en tröst i nöd och lust. Du var allt en liten tio åring kunde behöva.

Mina tårar rinner än ner, än idag tittar jag på alla bilder av dig. Det är då saknaden som mest tar över och kryper varmt om hjärtat. Tänk, det har ändå gått hela 11år utan dig vilket inte ens går att föreställa sig. Det känns omöjligt att det verkligen var 11år sedan jag såg dig sist, jag kunde se rakt in i dina varma blåa ögon. Kunde hålla din hand innan jag somnade varje natt..

11år…

För 11år sedan sa jag till dig, att du skulle få leka med mina barn varje dag. Du skulle vara den som stod och kasta ris på mig när jag gick ur de där stora dörrarna för ta klivet till nästa vuxna värld. För 11år sedan bad jag dig att alltid vara vid min sida, alltid finnas där för mig..

Då förstod jag inte det, att en död kan komma så fort…

Jag fick inte en sekunds chans att säga hur mycket jag älskar dig. Även om jag visste att du visste det. Jag fick inte en sekunds chans att titta dig en sista gång i dina varma ögon, fick inte chans alls att få hålla din omfamnande hand för sista gången i livet..

Många dagar tänker jag på det, speciellt nu när jag står inför en stor händelse i mitt liv…

Men jag får resa mig själv, ta klivet ut ur dörrarna utan dig. Men jag vet, att denna dag kommer vara den dag jag gråter mest här på jorden. Även om de är lycka så kommer det vara en plågsamdag samtidigt.

Jag älskar dig min kära mormor, jag saknar dig obeskrivligt mycket!

Everyday i try keep my life together, but somedays its harder than others!

Annons

The photo has no tags

March 2014