November
December 2007
sånahär vill mamma att jag tar, sex stycken om dagen. det är inkapslad fiskolja. det är obehagligt. de är så stora att de fastnar i halsen
jag bakade adventskaka åt födelsedagsbarnet mamma
jag åkte till Hallonbergen. de har en så söt tunnelbanestation, tycker jag
mycket rosa och andra pastellfärger. det kan behövas såhär års
jag trodde inte att jag varit i Hallonbergen förut, men när jag kom ut i innomhuscentret och såg häststatyerna kom jag på att jag visst varit här. min moster jobbade p&
jag träffade Marie, och vi gick ut i kylan för att utforska Hallonbergen. en rätt typisk miljonförort, visade det sig
vi sötte på en ensam sopborste och gräset var helt täckt av frost
vi gick runt lite på måfå, så som man ska, och hittade ner till en kyrkogård. där hade de stympade träd.
bredvid kyrkogården låg en liten sjö. den hette Lersjön. det tyckte jag var sött. sjön hos min mormor heter Vahijärvi. det betyder också Lersjön
den var full av fåglar, Lersjön. flest gräsänder, men även ett par andra fåglar. som den här lilla söta, som jag aldrig sett förr. tror jag. jag har aldr
ett par kaxiga kanadagäss simmade också runt bland änderna
och två sånahär. de kändes helt malplacerade, som förrymda tamfåglar
de var helt vita bortsett från en svart fjäder på vardera vinge. hur har de lyckats med det?
Marie tog också lite kort
när vi började gå märkte vi att fålgarna följde efter oss. alla fåglar simmande mot oss, det var en ganska fascinerande syn
tråkigt nog hade vi inget att mata dem med. vi var nog en besvikelse för dem
på andra sidan Lersjön låg ett tunt lager is. så det är faktiskt vinter, även om man kanske inte skulle kunna tro det
bara sådär helt plötsligt sköt ett enormt skivhus upp i luften. det var säkert hundra meter långt, men smalt. ett praktexemplar i sin sort. och gissa var den låg?
mitt emot skivhuset hade en liten granpark planterats men sen glömts bort.
och Marie berättade att det inte bara var granar. att kunna såna saker, namn, jag har aldrig haft tålamod att lära mig sånt. jag avundas dem som har det
vi hamnade i Sundbyberg en lite kortis. där hade de också stympade träd.
och till slut kom vi fram till Näckrosen. och jag förstår inte tanken bakom det här huset. det ser ut som ett abstrakt, geometriskt konstverk, blå, bruna och beiga rutor med
på golvet i Näckrosens tunnelbanestation bor igelkotten Johannes
det är bara på blå linjen som man kan råka på de gamla tunnelbanevagnarna fortfarande. på gröna linjen går de aldrig. jag blev lite nostalgisk.
amaryllisen öppnar sig långsamt. snart är det jul
Visa toppen
Show footer