July
Wednesday 4 January 2012 photo 1/1
|
Detta är en text om mitt liv, min uppväxt och hur jag tog mig ur smärtan jag hade.
Finns saker folk inte vet, de tror jag är normal. En datornörd i mängden som sitter vid datorn för att jag är för lat att inte göra något annat.
Nej, om sanningen ska fram. Så sitter jag här för att gömma mig själv, för mig själv. Bli någon annan, fly in i en värld som jag alltid drömt om. En värld där vänner existerar.
Min barndom består av misshandel. Min styvfar var alkoholist, och varje gång han drack så blev han väldigt otrevlig. Slogs, bara för att det var roligt. Nykter så var man eminstonde tvungen att göra något. Som att tillexempel råka stöta till bordet, snubbla på mattan, lite större saker, som att tex tappa tallriken så den gick sönder, så fick jag inte äta dagen efter.
Fick aldrig ta hem några vänner, fick aldrig åka iväg. De enda personerna jag hade var mobbarna i skolan. Mitt liv var ett helvete. Och jag såg det inte, trodde jag blev behandlad som alla andra. Totalt isolerad, då jag inte fick titta på TV, förutom de få gångerna det gick något speciellt på TVn, och styvfadern orkade höra mig andas. Datorn fick jag aldrig sitta vid.
Morsan? hon kunde inte göra något. Riktigt snäll, storhjärtat. Men sa aldrig något till någon annan. "Det är bäst såhär" sa hon till mig, styvfadern hade total kontroll över henne.
Inte ens mormor såg det, för styvfadern var väldigt noga med var han slogs. Så att man kunde gömma blåmärkena lätt.
Min riktiga far? trodde styvfadern var min riktiga. Han ljög.
Tvungen att skriva av mig. För många tankar i huvudet. Dock är jag glad över hur jag lyckades ta mig ur det. Eller, ta hela familjen ur det.
en dag, då morsan skulle ta Bilnycklarna och åka iväg, i smyg. Så kom styvfadern på henne, han flyger på henne och bryter nästan handleden på morsan. Och något knäppte till där, jag var runt 14-15 år gammal när detta hände, så flyger jag på honom. Upp bakom honom och klänger mig fast runt halsen på han, och eftersom han inte är beredd på det så tappar han balansen. Morsan kommer loss och flyr i ren panik utan att veta att det var jag. Han får tag i mig, slungar bak mig ner i soffan och dundrar över mig. Slag efter slag. Revbenen var nära på att brytas, och de skulle gjort det om jag inte hade lyckats få loss min fot, sätter den på han bröst, och trycker ifrån allt vad jag kan, och i ren panik så blir man starkare, han vacklar och sätter handen på den brinnande kaminen. Vilket ger mig sjansen att fly, springer ut, in i bilen, jag morsan och min bror (Honom hände det aldrig något, då han var den riktiga sonen till min styvfader). Vi åker iväg, och mamma stannar. Börjar gråta. Tar morsans mobil och går ut och ringer 112.
Där släpptes allt, och jag fick ett nytt liv. Morsan fick långsamt sitt mod tillbaka, och jag insåg hur mycket styvfadern hade förstört för hela familjen.
Det blev rättegång, morsan vågade säga allt styvfadern hade gjort mot henne, rakt framför honom. Och han kokade, han var röd av ilska. Även jag, som var så jävla glad över att jag satt där, sa precis allt. Och enda tanken jag hade i huvudet var "Nu jävlar ska svinet få. Livs straff ska det bli!"
Dock slutar det inte så. Rättegången hade bara bevis mot vad som nyss hade hänt. Och inte det förflutna, så han åkte ditt för vanlig misshandel.
Fick 15000 i skadestånd, och morsan 5000. Och han fick enbart TVÅ JÄVLA MÅNADER!. Inte mera, hoppades att han skulle överklaga, då straffet kunnat bli värre då.
det var förr, nu? har vänner. Men skadorna sitter kvar. Mitt självförtroende är jätte dåligt för det som har hänt, inte för att jag är ful, utan för det som har hänt. Jag är pojken som aldrig fått vara barn, överdrivet seriös. vuxen med en tonårs kropp.
De sakerna som har hänt, har tänt en sak hos mig. Jag har ett begär av att hjälpa andra i liknande situationer, för INGEN ska få vara med om det jag varit med om.
Anledningen till att jag skriver detta? För att jag hoppas att någon som är med om samma sak / varit med om samma sak ska läsa detta och veta att de inte är ensamma. Och att det finns hopp om att ta sig ur och bli lycklig.
Ni som läste, hoppas ni förstår hur hemskt en del människors liv är. För detta har inte bara hänt mig, utan även andra. Och det händer fortfarande. Och de är oftast de personerna som blir mobbade. Eller blir mobbare.
Mvh.
Nej, om sanningen ska fram. Så sitter jag här för att gömma mig själv, för mig själv. Bli någon annan, fly in i en värld som jag alltid drömt om. En värld där vänner existerar.
Min barndom består av misshandel. Min styvfar var alkoholist, och varje gång han drack så blev han väldigt otrevlig. Slogs, bara för att det var roligt. Nykter så var man eminstonde tvungen att göra något. Som att tillexempel råka stöta till bordet, snubbla på mattan, lite större saker, som att tex tappa tallriken så den gick sönder, så fick jag inte äta dagen efter.
Fick aldrig ta hem några vänner, fick aldrig åka iväg. De enda personerna jag hade var mobbarna i skolan. Mitt liv var ett helvete. Och jag såg det inte, trodde jag blev behandlad som alla andra. Totalt isolerad, då jag inte fick titta på TV, förutom de få gångerna det gick något speciellt på TVn, och styvfadern orkade höra mig andas. Datorn fick jag aldrig sitta vid.
Morsan? hon kunde inte göra något. Riktigt snäll, storhjärtat. Men sa aldrig något till någon annan. "Det är bäst såhär" sa hon till mig, styvfadern hade total kontroll över henne.
Inte ens mormor såg det, för styvfadern var väldigt noga med var han slogs. Så att man kunde gömma blåmärkena lätt.
Min riktiga far? trodde styvfadern var min riktiga. Han ljög.
Tvungen att skriva av mig. För många tankar i huvudet. Dock är jag glad över hur jag lyckades ta mig ur det. Eller, ta hela familjen ur det.
en dag, då morsan skulle ta Bilnycklarna och åka iväg, i smyg. Så kom styvfadern på henne, han flyger på henne och bryter nästan handleden på morsan. Och något knäppte till där, jag var runt 14-15 år gammal när detta hände, så flyger jag på honom. Upp bakom honom och klänger mig fast runt halsen på han, och eftersom han inte är beredd på det så tappar han balansen. Morsan kommer loss och flyr i ren panik utan att veta att det var jag. Han får tag i mig, slungar bak mig ner i soffan och dundrar över mig. Slag efter slag. Revbenen var nära på att brytas, och de skulle gjort det om jag inte hade lyckats få loss min fot, sätter den på han bröst, och trycker ifrån allt vad jag kan, och i ren panik så blir man starkare, han vacklar och sätter handen på den brinnande kaminen. Vilket ger mig sjansen att fly, springer ut, in i bilen, jag morsan och min bror (Honom hände det aldrig något, då han var den riktiga sonen till min styvfader). Vi åker iväg, och mamma stannar. Börjar gråta. Tar morsans mobil och går ut och ringer 112.
Där släpptes allt, och jag fick ett nytt liv. Morsan fick långsamt sitt mod tillbaka, och jag insåg hur mycket styvfadern hade förstört för hela familjen.
Det blev rättegång, morsan vågade säga allt styvfadern hade gjort mot henne, rakt framför honom. Och han kokade, han var röd av ilska. Även jag, som var så jävla glad över att jag satt där, sa precis allt. Och enda tanken jag hade i huvudet var "Nu jävlar ska svinet få. Livs straff ska det bli!"
Dock slutar det inte så. Rättegången hade bara bevis mot vad som nyss hade hänt. Och inte det förflutna, så han åkte ditt för vanlig misshandel.
Fick 15000 i skadestånd, och morsan 5000. Och han fick enbart TVÅ JÄVLA MÅNADER!. Inte mera, hoppades att han skulle överklaga, då straffet kunnat bli värre då.
det var förr, nu? har vänner. Men skadorna sitter kvar. Mitt självförtroende är jätte dåligt för det som har hänt, inte för att jag är ful, utan för det som har hänt. Jag är pojken som aldrig fått vara barn, överdrivet seriös. vuxen med en tonårs kropp.
De sakerna som har hänt, har tänt en sak hos mig. Jag har ett begär av att hjälpa andra i liknande situationer, för INGEN ska få vara med om det jag varit med om.
Anledningen till att jag skriver detta? För att jag hoppas att någon som är med om samma sak / varit med om samma sak ska läsa detta och veta att de inte är ensamma. Och att det finns hopp om att ta sig ur och bli lycklig.
Ni som läste, hoppas ni förstår hur hemskt en del människors liv är. För detta har inte bara hänt mig, utan även andra. Och det händer fortfarande. Och de är oftast de personerna som blir mobbade. Eller blir mobbare.
Mvh.
Annons
Comment the photo
Anonymous
Sun 29 Jan 2012 00:49
Starkt gjort sebbe <3
Anonymous
Fri 27 Jan 2012 15:01
kunde tyvärr inte läsa allt jände igen mig
Anonymous
Fri 27 Jan 2012 15:23
de har inte hänt mig men känner flera och orkade inte läsa
sacrificed child
Thu 26 Jan 2012 19:16
jag hade ingen aning, nu vet jag, finns om du vill prata! har inte pratat med dig på ett tag faktist, skriv när du är inne på msn nästa gång<3
Anonymous
Sun 8 Jan 2012 05:32
Oj.. Herregud vad jobbigt! Finns om du vill prata! Trots att vi inte känner varandra.. Kan inte ens säga att jag förstår hur det känns men det kan vara bra att prata av sig..
Anonymous
Sat 7 Jan 2012 00:51
Starkt gjort Sebbe<3 o tycker du ska satsa på en bok:).
Anonymous
Wed 4 Jan 2012 14:01
Läste lite men kom att tänka på min barndom så klarade det ej, förlåt :/ Blev misshandlad och våldtagen. Drack och tog droger. Bara för 1-2 år sen jag började komma ihåg min barndom upp te 14 års ålder.
KeedaY
Wed 4 Jan 2012 01:48
Funderar på att skriva en bok. Där jag tar med allt, då detta bara är en bråkdel av det som hände.
Martin1995
Wed 4 Jan 2012 02:31
Jaa för fan gör det vi behöver mer böcker om verkligheten och att livet inte alltid är i solsken och att man inte ska börja deppa för inget och se framåt och inte se ner på folk bara för att värka cool och allt du fattar precis vad jag menar tror jag.
det där att du vill hjälpa andra och det!! känner igen mig jätte mycket har också varit med om en hel del skit som du kanske fattat men inget i närheten av det du varit lider med dig och är skit glad att du är okej och kommit ¨bort¨ ifrån det.
det där att du vill hjälpa andra och det!! känner igen mig jätte mycket har också varit med om en hel del skit som du kanske fattat men inget i närheten av det du varit lider med dig och är skit glad att du är okej och kommit ¨bort¨ ifrån det.
Anonymous
Wed 4 Jan 2012 14:01
Läser den isåfall. Läser många sådana böcker och samlar på de.
35 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/keeday/500465759/
Visa toppen
Show footer