April
Friday 6 November 2009 photo 4/4
|
this is the truth!
by Frida Kalsson
I wish people could see me as who I am and nothing else,
I wish sometimes that I was someone else,
I remember the time I was a kid,
all those tears that fell,
thanks to you,
you come to me for advice and I answerer are almost there,
after you turn yourself around,
and go the other way,
and I do not even get a thank you,
you may not even be there,
how long should I fight,
and how much do I need to change myself for you to accept me ,
how long?
1 years,
18 years,
an entire life time,
I have no idea how the hell you think,
I think I'd rather go without friends,
than to change me into something that is false
Detta är sanningen!
Av Frida Karlsson
jag önskar att folk kan se mej som den jag är och inget annat,
jag önskar ibland att jag var någon annan,
jag kommer ihåg den tiden jag var liten,
alla dom tårar som föll tack vare dej,
du kommer till mej efter råd och jag svarar så gott det går,
men ändå vänder du dej om och går,
och jag får inte ens ett tack,
jag får inte ens vara med,
hur länge ska jag kämpa?
och hur mycket måste jag ändra mej för att du ska kunna acceptera mej,
hur länge?
1 år?
18 år?
en hel livs gång?
jag har ingen aning om hur i helvete du tänker,
jag tror att jag hellre går utan vänner,
än att ändra mej till något som är falskt
by Frida Kalsson
I wish people could see me as who I am and nothing else,
I wish sometimes that I was someone else,
I remember the time I was a kid,
all those tears that fell,
thanks to you,
you come to me for advice and I answerer are almost there,
after you turn yourself around,
and go the other way,
and I do not even get a thank you,
you may not even be there,
how long should I fight,
and how much do I need to change myself for you to accept me ,
how long?
1 years,
18 years,
an entire life time,
I have no idea how the hell you think,
I think I'd rather go without friends,
than to change me into something that is false
Detta är sanningen!
Av Frida Karlsson
jag önskar att folk kan se mej som den jag är och inget annat,
jag önskar ibland att jag var någon annan,
jag kommer ihåg den tiden jag var liten,
alla dom tårar som föll tack vare dej,
du kommer till mej efter råd och jag svarar så gott det går,
men ändå vänder du dej om och går,
och jag får inte ens ett tack,
jag får inte ens vara med,
hur länge ska jag kämpa?
och hur mycket måste jag ändra mej för att du ska kunna acceptera mej,
hur länge?
1 år?
18 år?
en hel livs gång?
jag har ingen aning om hur i helvete du tänker,
jag tror att jag hellre går utan vänner,
än att ändra mej till något som är falskt
Visa toppen
Show footer