October
Friday 16 April 2010 photo 2/2
|
Okey gjorde en novell i skolan idag , ni kan vell läsa och sen komentera ? :D
Novell
Jag ser träden bli från flera meter till små myror , vart ska jag egentligen ?
Till en tjej som jag mötte på internet ? Hon verkande så himla trevlig .. Men jag hade aldrig mött henne förut.
Tåget stannade på Göteborgs central , jag tittar ut och ser mig omkring , var detta rätt?
jag kunde inte fatta att mamma lät mig åka iväg , jag är ju bara 16! Då när jag hoppat av tåget känner jag hur oron växer i magen , den drar sig ut på armarna , jag ryser till och får plötsligt svindel. Jag rycker till och nyper mig själv , är detta verkligen på riktigt. Jag letar bland min ficka och tar upp kortet , kortet på sofie ... Flickan som jag skulle vara lycklig med.
Vi hade bestämt en mötes plats, vi skulle mötas utanför 5 an . Vi skulle sedan gå hem till henne och lämna av mina grejer. Eftersom att det var kväll så skulle vi också ta en liten kvälls promenad , för att visa mig runt lite , kanske titta på stjärnorna.
Medans jag drömde på allt vi skulle göra stördes jag av att någon tog på min axel. När jag vände mig om såg jag , det var flickan jag stått och drömt om , hon som jag skulle gå med i kvälls vinden.
Hon tittar på mig med sina ljus blåa ögon hon värkar faktiskt rätt okej. Hon lägger armarna om mig och jag lägger armarna om henne , hon är så fin i mina ögon att hon inte ens känner mig och bara vågar krama mig ? Kärlek vid första ögon kastet ?
Hon tar min hand och vi går på den långa vägen , ingen säger något . Det behövs inte .
När vi nästan är framme , så säger hon något jag aldrig kommer att glömma.
Din hand är mjuk , och jag vill inte släppa den.
jag tittade upp på henne och såg henne rakt i ögonen och sa sedan.
Sofie, Jag tror att jag är kär..
Hon log mot mig hon kramade sedan om mig , jag kramade henne hårt , och ville verkligen inte släppa taget. Var detta en dröm? sont här kunde bara inte hända mig.
Vi gick i månens sken , jag var bara glad inget kunde störa oss . Det var dom orden som jag sa fel , precis när jag var som gladast , höll Sofie i handen kom ett killgäng bakom en buske ..Från ingen stans . Killen som måste vara "Ledaren" av gruppen kollade mest med knivar mot mig. När jag greppade om Sofies hand ännu mera släppte hon taget. Jag blev stum. Vad nu skulle hon lämna mig , just nu när det kändes som värst?
Nej det skulle hon inte , hon steg fram och sa sedan:
Nej Jocke , jag vill inte mera , det är SLUT !
Dom orden, värkte i mitt huvud , jag älskade henne och hon älskade mig till baka.
jag tog hennes hand och sprang allt vad jag orkade , jag ville inte att det skulle sluta så här, hon och jag sprang tills vi kom till en tåg räls ..
Jag tänkte sedan kommer jag dö nu ? Det spelar ingen roll nu , jag vill dö med en jag älskar!
Sofie tittade på mig , som när jag för första gången träffade henne , hon var så vacker .. och ännu vackrare nu. Jag hörde hur rösterna närmade sig och hur gruset skvätte när dom sprang. Jag sa sedan.
Sofie jag älskar dig och du är den ända människa jag skulle kunna dö för!
Hon tittade på mig och just när hon skulle säga dom rätta orden var det försent , jag hörde hur hon skrek av smärta , jag blunda och plötsligt kände jag 2 händer på min rygg . Och killen som antagligen händerna hörde till sa sedan:
-Detta ska du få för , så här går det när du tar min tjej.
Dom ställde oss bredvid varandra , ryggen mot rälsen.... Sedan hörde jag henne säga , orden som hon sagt till mig första gången vi sågs :
Din hand är mjuk , och jag vill ALDRIG släppa taget , just då tog hon min hand och höll den hårt,den var blodig , och jag ville heller aldrig släppa taget.
Det blev mörkt det ända jag såg och hörde var två lyktor som spetsade mig rakt i ögonen , hur tåget tutade för gäves att vi skulle flytta på oss .. men det var försent...
Det var ljust , var jag i himlen nu ? Vart är Sofie ? Massa frågor men inga svar ..
Jag vaknade .. visste inte var jag var .. jag kunde inte röra mina armar och inte benen heller..
jag var på sjuk huset men , jag såg inte Sofie någon stans , var hon borta för evigt , min stora kärlek ?’
Jag kunde inte finna några ord , men det ända jag kunde komma upp med var ... HÄMD!
Jag ser träden bli från flera meter till små myror , vart ska jag egentligen ?
Till en tjej som jag mötte på internet ? Hon verkande så himla trevlig .. Men jag hade aldrig mött henne förut.
Tåget stannade på Göteborgs central , jag tittar ut och ser mig omkring , var detta rätt?
jag kunde inte fatta att mamma lät mig åka iväg , jag är ju bara 16! Då när jag hoppat av tåget känner jag hur oron växer i magen , den drar sig ut på armarna , jag ryser till och får plötsligt svindel. Jag rycker till och nyper mig själv , är detta verkligen på riktigt. Jag letar bland min ficka och tar upp kortet , kortet på sofie ... Flickan som jag skulle vara lycklig med.
Vi hade bestämt en mötes plats, vi skulle mötas utanför 5 an . Vi skulle sedan gå hem till henne och lämna av mina grejer. Eftersom att det var kväll så skulle vi också ta en liten kvälls promenad , för att visa mig runt lite , kanske titta på stjärnorna.
Medans jag drömde på allt vi skulle göra stördes jag av att någon tog på min axel. När jag vände mig om såg jag , det var flickan jag stått och drömt om , hon som jag skulle gå med i kvälls vinden.
Hon tittar på mig med sina ljus blåa ögon hon värkar faktiskt rätt okej. Hon lägger armarna om mig och jag lägger armarna om henne , hon är så fin i mina ögon att hon inte ens känner mig och bara vågar krama mig ? Kärlek vid första ögon kastet ?
Hon tar min hand och vi går på den långa vägen , ingen säger något . Det behövs inte .
När vi nästan är framme , så säger hon något jag aldrig kommer att glömma.
Din hand är mjuk , och jag vill inte släppa den.
jag tittade upp på henne och såg henne rakt i ögonen och sa sedan.
Sofie, Jag tror att jag är kär..
Hon log mot mig hon kramade sedan om mig , jag kramade henne hårt , och ville verkligen inte släppa taget. Var detta en dröm? sont här kunde bara inte hända mig.
Vi gick i månens sken , jag var bara glad inget kunde störa oss . Det var dom orden som jag sa fel , precis när jag var som gladast , höll Sofie i handen kom ett killgäng bakom en buske ..Från ingen stans . Killen som måste vara "Ledaren" av gruppen kollade mest med knivar mot mig. När jag greppade om Sofies hand ännu mera släppte hon taget. Jag blev stum. Vad nu skulle hon lämna mig , just nu när det kändes som värst?
Nej det skulle hon inte , hon steg fram och sa sedan:
Nej Jocke , jag vill inte mera , det är SLUT !
Dom orden, värkte i mitt huvud , jag älskade henne och hon älskade mig till baka.
jag tog hennes hand och sprang allt vad jag orkade , jag ville inte att det skulle sluta så här, hon och jag sprang tills vi kom till en tåg räls ..
Jag tänkte sedan kommer jag dö nu ? Det spelar ingen roll nu , jag vill dö med en jag älskar!
Sofie tittade på mig , som när jag för första gången träffade henne , hon var så vacker .. och ännu vackrare nu. Jag hörde hur rösterna närmade sig och hur gruset skvätte när dom sprang. Jag sa sedan.
Sofie jag älskar dig och du är den ända människa jag skulle kunna dö för!
Hon tittade på mig och just när hon skulle säga dom rätta orden var det försent , jag hörde hur hon skrek av smärta , jag blunda och plötsligt kände jag 2 händer på min rygg . Och killen som antagligen händerna hörde till sa sedan:
-Detta ska du få för , så här går det när du tar min tjej.
Dom ställde oss bredvid varandra , ryggen mot rälsen.... Sedan hörde jag henne säga , orden som hon sagt till mig första gången vi sågs :
Din hand är mjuk , och jag vill ALDRIG släppa taget , just då tog hon min hand och höll den hårt,den var blodig , och jag ville heller aldrig släppa taget.
Det blev mörkt det ända jag såg och hörde var två lyktor som spetsade mig rakt i ögonen , hur tåget tutade för gäves att vi skulle flytta på oss .. men det var försent...
Det var ljust , var jag i himlen nu ? Vart är Sofie ? Massa frågor men inga svar ..
Jag vaknade .. visste inte var jag var .. jag kunde inte röra mina armar och inte benen heller..
jag var på sjuk huset men , jag såg inte Sofie någon stans , var hon borta för evigt , min stora kärlek ?’
Jag kunde inte finna några ord , men det ända jag kunde komma upp med var ... HÄMD!
12 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/kellywessling/453181559/
Visa toppen
Show footer