Känner exakt likadant.
Jag fick min första BJD när jag rehabiliterades efter min operation i huvudet.
Om jag inte hade haft henne hade det nog tagit dubbelt så lång tid till det bättre, hon hjälpte mig att koncentrera på annat och gav mig styrkan att kämpa.
Känns som att jag står i skuld till henne <3

Sen får folk tycka vad dem vill men det är iaf så jag känner!

Bild tagen från: http://bjdconfessions.tumblr.com/

yeah you don't need to be operated to have that feeling <3
Ibland känner man sig turligt lottad ändå.. <3

ja <33 utan dockor hade jag nog inte klarat mig något bra alls

desamma här <3333

True det är så skönt att kunna fokusera på någonting annat än det som gör ont/är jobbigt.
Det är dock synd att många folk inte förstår hur ett objekt kan hjälpa en. Vissa liksom säger "det är bara ett föremål det var ju ex din mamma som såg efter dig o fanns till hands om du behövde något". Yeah true men det var dockan som alltid fanns vid min sida, som fick mig på andra tankar, som gav mig hopp om en bättre framtid. Ett objekt kan vara starkare än man tror bara =)
Det känns dock sorgligt för just nu sitter hon naken o huvudlös i skåpet o väntar på att komma iväg o få en ny face-up .__.

joo det är ju klart att man fattar att det inte var dockan precis som matade en och gav en medicin liksom :O (puckon alla dom som tror att man själv tror att de gör det?? XD) Men den själsliga delen av ens läkande skulle aldrig gått lika bra utan just din docka, som någon annan har sin hobby :)
MAH D: well she'll be back soon ^^

yeah <3