Wednesday 8 October 2008 photo 1/4
![]() ![]() ![]() |
Jag förstår mig inte på livet. Man tvingas göra val som påstås ska underlätta ens liv och bidra med att man kommmer att komma någon stans och kunna tjäna bra med pengar i framtiden men va fan ska man behöva ha problem längs hela den vägen? Tvingas tvivla över sina val varje dag?
Jag gjorde ett va latt plugga vidare, få en bra utbildning och flytta hemifrån. Jag hoppas på att få en bra utbildning träffa nytt folk och bygga en grund för min framtid. Men är det värt det när man ser på vad man frölorar?
Jag träffar knappt min familj, alla är långt borta och det är svårt att hinna träffa alla när man väl är hemma snarast omöljligt.
Jag saknar mina vänner och kan inte säga att jag träffat några nya här. Visst jag umgås med folk men vänner blir man inte på en dag. Jag saknar mina VÄNNER. MIna vänner jag kan skratta och gråta med, ha kul och leva livet. Var är alla. Känns som om jag inte känner någon längre:S
Jag vet att jag kanske borde ringa alla en gång i veckan men d har jag inte råd me med studentbudget, kanske borde jag åka på vänner runda varje helg. Jag vet inte. Just nu känns det som att jag inte har någon och det gör ont. Känns jobbigt att se alla glida i väg åt sina håll.
Saker och ting känns så konstigt på många sätt, sitter mest hemma o pluggar, snackar bara me Erik o Marcus, överallt bryter folk upp och det var nära att hända mig med, ingen som saknar en och inget man kan göra för att ändra saker och ting. Jag är fast här i allafall i ett år. Är det värt det?
Nope
Jag gjorde ett va latt plugga vidare, få en bra utbildning och flytta hemifrån. Jag hoppas på att få en bra utbildning träffa nytt folk och bygga en grund för min framtid. Men är det värt det när man ser på vad man frölorar?
Jag träffar knappt min familj, alla är långt borta och det är svårt att hinna träffa alla när man väl är hemma snarast omöljligt.
Jag saknar mina vänner och kan inte säga att jag träffat några nya här. Visst jag umgås med folk men vänner blir man inte på en dag. Jag saknar mina VÄNNER. MIna vänner jag kan skratta och gråta med, ha kul och leva livet. Var är alla. Känns som om jag inte känner någon längre:S
Jag vet att jag kanske borde ringa alla en gång i veckan men d har jag inte råd me med studentbudget, kanske borde jag åka på vänner runda varje helg. Jag vet inte. Just nu känns det som att jag inte har någon och det gör ont. Känns jobbigt att se alla glida i väg åt sina håll.
Saker och ting känns så konstigt på många sätt, sitter mest hemma o pluggar, snackar bara me Erik o Marcus, överallt bryter folk upp och det var nära att hända mig med, ingen som saknar en och inget man kan göra för att ändra saker och ting. Jag är fast här i allafall i ett år. Är det värt det?
Nope