Monday 19 January 2009 photo 1/1
|
Okej, framläggning av saker som pekar på att jag inte är helt normal;
Jag känner en "närvaro" i hallen till mitt hus, som sitter i trappen och stirrar ut över utrymmet. Huset är sagt att ha spöken, mystiska saker har hänt här och just detta trappsteg jag tycker mig det sitta någon på är alltid mycket kallare än vad de andra är, alltid det tredje uppifrån... kallt.
Jag brukar vid tillfällen säga saker som blir förutspåelser för de slår in tex;
2002; Tio-åriga jag och elva-åriga Elin sitter vid matbordet, telefonen ringer.
Helt random säger jag; Det är säkert nån som ringer för att säga att farfar har dött.
Elin säger; nej usch, säg inte så.
När samtalet är slut vänder sig mamma om med tårfyllda ögon och säger att farfar har dött.
2007; Mamma ska in och operera sina handleder, en lugn, ofarlig operation med knappt någon smärta efteråt.
Ändå sitter jag och gråter som en galning, har värsta tryckande känslan i hela kroppen och ber mamma gråtande att hon inte ska åka in, för att jag bara tror att nått hemskt kommer hända.
Två timmar senare kommer mamma hem igen utan att ha gjort operationen eftersom hennes blodtryck var för högt. Fem timmar senare har hon fått en stroke pga den nya blodtrycks-medicinen hon fått och är förlamad i halva kroppen, klarar inte av att gå ordentligt ens nu, två år efter.
2008; Jag är på Kreta och har ingen kontakt med datorn som jag blivit beroende av.
Ett par månader innan jag åkte hade jag läst ett fan-fic och skrivit till författaren att jag tyckte den var otroligt bra. Denna författare såg jag senare hade inte varit inloggad på quizilla på över två år, iaf, tillbaka till Kreta, en natt drömmer jag att jag sitter vid datorn och går som alltid då in på quzilla. Där ser jag att jag fått ett meddelande, jag klickar in på inkorgen och ser att ämnet är Billy Martin, looking back on today - historien jag hade läst. Jag kollar inte meddelandet i drömmen för precis då väcks jag av mamma men när jag kommer hem till Sverige och loggar in på datorn, vad ser jag då om inte att jag fått ett meddelande på quizilla från författaren som skrivit Billy Martin, looking back on today. (Jag var jätte-utflippad av den händelsen!! Cyber-predictions!!! :O )
Idag; Kommer ut på morgonen och ska åka till skolan, går mot bilen och tänker cool-lugnt; Vi kommer krocka. Varför jag är så lugn är för att jag inser att vi såklart inte kommer krocka, min pappa är jätte-duktig på att köra och man känner sig jätte-säker med honom trots att det hade snöat och trots att han kör fort (han är släkt med mig; galenskap rinner i släkten).
Så vad händer mellan Skyllberg och Åsbro då tror ni?
Tja vi krockar inte, men nog fan krockar de två bilarna framför oss med varandra och den ene smiter från platsen.
Okej, jag inser att detta kan vara bara tillfälligheter men kom igen! Det är läskigt! :O
Asså allvarligt, vilken tio-åring sitter vid matbordet och säger att dens farfar har dött när det ringer och det visar sig vara sant?! :O
Saker är alldeles för lika mina "förutspåelser" för att bara vara random! Och ja, min paranoia är hög och så, men endå, allt händer för nära själva känslorna och tankarna för att bara vara normala tankar som 'Jag kommer dö', 'Han kommer dö, 'Jorden kommer bli attackerad av utomjordingar snart...'
Jag är rädd!! :Q (... fast underligt nog mest för cyber-förutspåelsen!!! ^o) )
Jag känner en "närvaro" i hallen till mitt hus, som sitter i trappen och stirrar ut över utrymmet. Huset är sagt att ha spöken, mystiska saker har hänt här och just detta trappsteg jag tycker mig det sitta någon på är alltid mycket kallare än vad de andra är, alltid det tredje uppifrån... kallt.
Jag brukar vid tillfällen säga saker som blir förutspåelser för de slår in tex;
2002; Tio-åriga jag och elva-åriga Elin sitter vid matbordet, telefonen ringer.
Helt random säger jag; Det är säkert nån som ringer för att säga att farfar har dött.
Elin säger; nej usch, säg inte så.
När samtalet är slut vänder sig mamma om med tårfyllda ögon och säger att farfar har dött.
2007; Mamma ska in och operera sina handleder, en lugn, ofarlig operation med knappt någon smärta efteråt.
Ändå sitter jag och gråter som en galning, har värsta tryckande känslan i hela kroppen och ber mamma gråtande att hon inte ska åka in, för att jag bara tror att nått hemskt kommer hända.
Två timmar senare kommer mamma hem igen utan att ha gjort operationen eftersom hennes blodtryck var för högt. Fem timmar senare har hon fått en stroke pga den nya blodtrycks-medicinen hon fått och är förlamad i halva kroppen, klarar inte av att gå ordentligt ens nu, två år efter.
2008; Jag är på Kreta och har ingen kontakt med datorn som jag blivit beroende av.
Ett par månader innan jag åkte hade jag läst ett fan-fic och skrivit till författaren att jag tyckte den var otroligt bra. Denna författare såg jag senare hade inte varit inloggad på quizilla på över två år, iaf, tillbaka till Kreta, en natt drömmer jag att jag sitter vid datorn och går som alltid då in på quzilla. Där ser jag att jag fått ett meddelande, jag klickar in på inkorgen och ser att ämnet är Billy Martin, looking back on today - historien jag hade läst. Jag kollar inte meddelandet i drömmen för precis då väcks jag av mamma men när jag kommer hem till Sverige och loggar in på datorn, vad ser jag då om inte att jag fått ett meddelande på quizilla från författaren som skrivit Billy Martin, looking back on today. (Jag var jätte-utflippad av den händelsen!! Cyber-predictions!!! :O )
Idag; Kommer ut på morgonen och ska åka till skolan, går mot bilen och tänker cool-lugnt; Vi kommer krocka. Varför jag är så lugn är för att jag inser att vi såklart inte kommer krocka, min pappa är jätte-duktig på att köra och man känner sig jätte-säker med honom trots att det hade snöat och trots att han kör fort (han är släkt med mig; galenskap rinner i släkten).
Så vad händer mellan Skyllberg och Åsbro då tror ni?
Tja vi krockar inte, men nog fan krockar de två bilarna framför oss med varandra och den ene smiter från platsen.
Okej, jag inser att detta kan vara bara tillfälligheter men kom igen! Det är läskigt! :O
Asså allvarligt, vilken tio-åring sitter vid matbordet och säger att dens farfar har dött när det ringer och det visar sig vara sant?! :O
Saker är alldeles för lika mina "förutspåelser" för att bara vara random! Och ja, min paranoia är hög och så, men endå, allt händer för nära själva känslorna och tankarna för att bara vara normala tankar som 'Jag kommer dö', 'Han kommer dö, 'Jorden kommer bli attackerad av utomjordingar snart...'
Jag är rädd!! :Q (... fast underligt nog mest för cyber-förutspåelsen!!! ^o) )