January
Show more 7 February 2007
Lilla turen
Här hade vi norska Linda som guide och vi fick bland annat besöka El Golfo och Timanfaya
Jag har inte koll på vilka dagar vi gjorde vad, men jag tror det var på onsdagen som vi besökte El Golfo
Jag blev tokig i färgerna på bergen och stenarna. Så vackert!
Som om någon målat med en pensel!
Den lilla sjön var inte så liten som den ser ut och vattnet såg inte särskilt badvänligt ut.
Det var inte bara färgerna som var haftiga. Kolla formerna på berget!
Det fanns en liten halvgrotta som jag givetvis var tvungen att gå in i
Därinne stod jag och förundrades över naturen
Tess hade ju varit där många gånger innan och var inte riktigt lika barnsligt förtjust som jag var :)
Var ju till exempel tvungen att hoppa upp i det här lilla hålet i berget :)
(Visst ser jag lite ut som om jag borde ha horn i pannan på den här bilden?)
På vissa ställen går det inte att ta minste på att det är lavasten...
Och här och var överraskas man av lite gröna växter bland all svart sten :)
Så var det dags för Timanfaya och en av de två sakerna jag sett mest fram emot!
Jag älskar kameler!
Lite nervös var jag allt, men mest barnsligt glad!
När jag väl satt mig ville jag inte sluta klappa kamelen :)
Tess hade ridit förut och var väl inte direkt överfötjust..
..but nothing could bring me down!
Tyvärr var färden över väldigt snabbt och eftersom batterierna
i kameran dog hann jag inte ta några bilder på själva turen.
Den här bilden är fr&arin
Men i bussen fanns nya batterier och det här är El Corazonsillo,
en krater som är (om jag inte minns fel) 500 km bred!
Vem hade väl kunnat tro att ett landskap nästan helt utan växtlighet kunde vara så vackert?
Vi tog en paus i Nationalparkens restaurang El Diablo där de hade
underbara chokladmuffins (och fina smycken i presentshopen).
Symbolen för Lanzarote är det konstnären Ceasar Manrique som gjort
Nere i marken är det så varmt att om man släpper ner lite
hö i ett hål (som jag tror var 4m djupt) börjar det brinna.
Sten, sten och åter sten.
Färgerna på sanden gör landskapet magiskt.
Det här är Valle de Tranquilidad.
Ännu en krater. Man vill inte riktigt tänka sig hur det var sist det var utbrott här...
All den röda sanden är nog det häftigaste tycker jag...
Underbart
Vem har sagt att kala berg måste vara grå?
Ibland kändes det som om man var på månen
Ibland var det mer som om någon tappat sin burk med färgpulver
Direct link:
http://dayviews.com/kiara/2007/2/7/
Visa toppen
Show footer