July
Thursday 8 November 2007 photo 1/1
|
Du- var det bästa. Jag saknar dig så det gör ont. Det går inte en dag utan att jag tänker på dig. Att få krama dig, att iallafall få höra din röst. Vi stod så grymt nära varandra. Du fanns alltid där för mig, du fick mig att fortsätta. Du var verkligen allt, och jag skulle offra mitt liv för dig. Men någonstans på vägen så tappade vi bort varandra. Du fanns inte riktigt där längre, och jag fanns inte riktigt där för dig heller längre. Jag är så ledsen! Tro mig, jag önskar jag kunde åka till dig, bara krama dig och aldrig släppa. Men jag vet att så kommer det inte bli. Trots alla nätter jag gråter av saknaden efter dig, trots att jag känner ett hål i hjärtat där du brukade finnas. Så vet jag att det inte kommer bli så. Jag tröttnade på att kämpa för oss, för våran vännskap. Men det kändes som om du gav upp för länge sen, och slutade bry dig. Jag vet att jag är svag. Jag borde inte ha gett upp. Jag borde ringt och sagt hur mycket jag älskar dig. Men nu känns allt förlorat. Det är helt hopplöst. Jag svor att alltid finnas vid din sida, jag svek både dig och mig själv. Jag är förlorad. Jag önskar jag kunde vrida tillbaks tiden. Åka till dig, krama dig och sätta mig i din soffa och bara få vara nära dig. Höra din röst, se dig andas. Kan se mig framför dig, sittandes vid datorn, och jag kan inte hindra tårarna att falla. Förlåt, förlåt för att jag svek dig. Men tro mig jag skulle göra allt för att få tillbaks våran tid. Exakt allt. Jag älskar dig, av hela mitt hjärta. Kommer alltid att göra. Forever my best friend.
Annons
Visa toppen
Show footer