Att gunga eller inte är frågan

Återigen sitter man här hemma. Denna gången har det drabbat mig lite mindre än förra gången. Med andra ord är det hanterbart när jag samtidigt har en knoddas att ta hand om. Stackarn. Mår inte bra alls.

Dålig aptit. Inte fullt så lekglad som han brukar. Snäll ändå. Det är min son det. Bra grejs.

Funderar på vad man ska göra idag, solen lyser starkt. I love it! Men eftersom knoddas inte mår världsbäst, och jag inte heller ligger på min fullaste topp. Vet jag inte vad jag ska göra. Är det lite bättre i eftermiddag blir det en liten promenad i alla fall. Jag hoppas på det. Får se. Inte helt säkert dock.

Det är tråkigt. Jag älskar min son och blir krossad varje gång han blir sjuk. Jag som trodde att han hade blivit frisk. Vi har en lekplats precis utanför, men vågar inte gå dit än. Hoppas han mår bättre i helgen, så vi kan gå dit och han kan få gunga lite grann, leka i sanden. Han måste vänja sig vid sand. Två stora sandlådor finns på dagis. 

Missar en tillställning. Vi tänker utrota sjukdomen nu. Gör inte dagis det, gör vi det. Det här funkar inte. Varken jag eller Langelus kan hålla på och vab:a varje vecka. Vissa föräldrar tar inte hänsyn. De lämnar sina barn på dagis alldeles för tidigt. Det är inte okej. Inte när dom är så här små och det är sjukdomar som går på avdelningen. Jag tycker att man borde lägga till en extra dag. Bara för att det gått 48 timmar på morgonen klockan 07, betyder det inte att det är okej att lämna sin unge samma morgon kl 08. Då stannar man hemma hela den dagen också. Så enkelt är det. Annars får man inte bukt på det här.

Nej, jag är egentligen förbannad. 

Charlie somnade för 10 minuter sedan. Dags att ta tag i alla textilier han spydde ner igår. Suck. Dags för desinfektion. Nu jävlar ska alla bakterier och virus dö. Stenhårt.