september
tisdag 18 november 2008 bild 1/1
|
R.I.P Waynes Gretzky.
född 1984 - 2008 18/11
Fyfan.. Nu kan det snart inte bli värre, älskade dig otroligt mycket gubben.
Igår var jag i skolan, det var precis som vilken annan dag som helst, förutom att det var några från Nic (Estet) som skulle komma och ''uppträda'' på vår skola.
När vi satt där inne så klockan 14:14 ringde min mamma mig. Jag hörde inte riktigt vad hon sa jag hörde bara att det va viktigt. Trodde typ bara att det va något om bup eller pappa eller att hon kom hem sent den dagen. Men efter att tag kom jag tänka på att mamma aldrig skulle ringa mig under en lektion.. Klockan 15:02 ringde jag upp henne. Jag var glad precis då, men när jag hörde mammas röst förstof jag att det inte skulle vara länge till..
Mamma sa att Gretzky hade fått ''förstoppning i tarmarna'' (en massa grus mm hade samlats där), hon sa att veterinären sa att det fanns inget dom kunde göra och att hans tarmar skulle brista.. Just precis då visste jag inte vad jag skulle tro.
Mamma frågade om jag ville följa med och säga hejdå till honom en sista gång. Först trodde jag inte att jag skulle klara av det, men jag kunde verkligen inte bara låta honom dö utan att säga hejdå. Så jag skippade gitarren och mamma hämtade mig för att köra till Perstorp. Det tog 40 minuter dit och mamma körde som en galning för att hinna före djurtransporten. När vi kom dit berättade Kikki och hennes mamma allt som hänt, om hur han inte ville resa sig i hagen, vad veterinären sagt och gett honom mm.
Jag såg honom stå där i boxen med Kikki brevid sig, Kikki grät hysteriskt och det gjorde jag med så fort jag kom fram till honom. Jag och Kikki stod hos honom i nästan 3 timmar vilket känndes som en oändlighet innan djur ambulansen kom. Så fort vi hörde ljudet av bilen så började vi gråta som aldrig förr.. Jag ville verkligen inte att han skulle försvinna från mig, men samtidigt så det sista jag inte ville var att han skulle få lida. Jag och Kikki klippte av bitar från hans svans som minne och lät honom gå. Jag och Kikki fick gå in till henne medans veterinärerna ''tog hand om'' Gretzky och såg till att han fick det bra dom sista minuterna.. Vi grät helatiden jag och Kikki tills vi såg lamporna från ambulansen sakta försvinna bort..
Gretzky blev 24 år gammal och hade ett bra liv, jag hoppas att han har det bra nu med. Vill tacka Kikki, My och alla andra som hjälpt mig med honom, men speciellt Kikki som hade hand om honom hans sista 1½ år.
älskar dig <3 // min kompis har skrivit detta men var bara tvungen att ta med detta för det är så jävla fint skrivit
född 1984 - 2008 18/11
Fyfan.. Nu kan det snart inte bli värre, älskade dig otroligt mycket gubben.
Igår var jag i skolan, det var precis som vilken annan dag som helst, förutom att det var några från Nic (Estet) som skulle komma och ''uppträda'' på vår skola.
När vi satt där inne så klockan 14:14 ringde min mamma mig. Jag hörde inte riktigt vad hon sa jag hörde bara att det va viktigt. Trodde typ bara att det va något om bup eller pappa eller att hon kom hem sent den dagen. Men efter att tag kom jag tänka på att mamma aldrig skulle ringa mig under en lektion.. Klockan 15:02 ringde jag upp henne. Jag var glad precis då, men när jag hörde mammas röst förstof jag att det inte skulle vara länge till..
Mamma sa att Gretzky hade fått ''förstoppning i tarmarna'' (en massa grus mm hade samlats där), hon sa att veterinären sa att det fanns inget dom kunde göra och att hans tarmar skulle brista.. Just precis då visste jag inte vad jag skulle tro.
Mamma frågade om jag ville följa med och säga hejdå till honom en sista gång. Först trodde jag inte att jag skulle klara av det, men jag kunde verkligen inte bara låta honom dö utan att säga hejdå. Så jag skippade gitarren och mamma hämtade mig för att köra till Perstorp. Det tog 40 minuter dit och mamma körde som en galning för att hinna före djurtransporten. När vi kom dit berättade Kikki och hennes mamma allt som hänt, om hur han inte ville resa sig i hagen, vad veterinären sagt och gett honom mm.
Jag såg honom stå där i boxen med Kikki brevid sig, Kikki grät hysteriskt och det gjorde jag med så fort jag kom fram till honom. Jag och Kikki stod hos honom i nästan 3 timmar vilket känndes som en oändlighet innan djur ambulansen kom. Så fort vi hörde ljudet av bilen så började vi gråta som aldrig förr.. Jag ville verkligen inte att han skulle försvinna från mig, men samtidigt så det sista jag inte ville var att han skulle få lida. Jag och Kikki klippte av bitar från hans svans som minne och lät honom gå. Jag och Kikki fick gå in till henne medans veterinärerna ''tog hand om'' Gretzky och såg till att han fick det bra dom sista minuterna.. Vi grät helatiden jag och Kikki tills vi såg lamporna från ambulansen sakta försvinna bort..
Gretzky blev 24 år gammal och hade ett bra liv, jag hoppas att han har det bra nu med. Vill tacka Kikki, My och alla andra som hjälpt mig med honom, men speciellt Kikki som hade hand om honom hans sista 1½ år.
älskar dig <3 // min kompis har skrivit detta men var bara tvungen att ta med detta för det är så jävla fint skrivit
Kommentera bilden
5 kommentarer på denna bild
Direktlänk:
http://dayviews.com/kikki1993/365901952/
Visa toppen
Visa sidfoten