Livet går som X2000

Min dikt sedan högstadiet förföljer mig, ja säkert hela livet ut.
Jag måste vara en av de sämsta att sätta lämpliga rubriker till texter. Det var inte alls snabbhet jag skulle skriva om, inte alls. Jag ville bara sätta mig och skriva några få rader om hur illa jag mår. Yes! Positivt, eller hur? Nä, men jag mår så fruktasvärt illa. Nej, jag har inte maginfluensa och jag är inte gravid. Jag har praktisk tenta på onsdag och jag har aldrig varit så nervös innan. Jag har i princip alltid sett fram emot dessa tentor. Pff! "Livet är aldrig lätt" Nähä, men bara för att man försöker göra det lite lätt behöver väl inte konsekvenserna bli att man Måste få det lite besvärligt? Kan livet aldrig få rinna som vattnet i vår kran i gamla huset i Vinslöv? Där flödade vattnet och den fungerade snarare tvärt om. Hur människor än försökte strypa vattnet fortsatte vår underbara kran att rinna. Vad ingen visste var att ju mer de kämpade med att få stopp på den förhållandevis lilla kranen desto mer slet de på packningen som var det enda som höll kranen tät. När folk kämpat och slitet för att stackars lilla kranen skulle sluta leva utbrast den demonstrativt med att totalt släppa loss alla sina krafter. Som i protest flödade vattnet, och hur mycket folk än förbannande sig över den jäkla kranen fanns det ingen som kunde stoppa den. Ingenting kunde stoppa denna lilla kran. Den hade allt på sin sida. Den hade livet på sin sida. Den gjorde precis som den ville. Den fångade dagen, ha!
Jag imiterade alla i min närhet när jag var liten. Varför imiterade jag inte den lilla kranen? Eller varför tog jag inte med mig dess kraft i ryggsäcken när jag lämnade huset? Jag har inte ens tänkt på den förrän idag, den 19 mars 2012. Att det skulle ta mig nio år att minnas denna kämpande, underbara lilla kran. Bättre sent än aldrig?
Tyvärr är det inte riktigt så lätt för oss människor. Eller är det det? Kan vi strunta i vad alla andra tycker? Kan vi stänga av eller totalt protestera när andra människor vill förstöra oss? Jag känner ingen som är som vår lilla kran. Vår stålfasta, envisa och demonstrativa kran. Jag kan försöka vara som den, men en sak ska den ha klart för sig. Den hade det lätt! Den behövde inte besluta. Den hade två val och inte ens de valen beslutade den själv om; varmt eller kallt? Vi andra, icke stålfasta kranar måste besluta. Å stopp här nu. Beslut går vi inte in på. Långsökt…

Vi slutar här. Jag mår kanske lite bättre faktiskt. Lycka till på tentan!

Se det som är bra. Du har ju bra i livet fina du.