September
3 October 2008
Det är något fullständigt oemotståndligt med oaser som Resturang Kreta.
Inte oemotståndligt i läge eller utseende, det hela är ju som namnet antyder, en sunkig lunch resturang nere i hamnen där blaskig folköl serveras ur plastmugg.
Men där det saknas riktig öl (inget att gnälla om igentligen, jag gillar folle) och ordentlig scen så återfinns någonting annat, nämligen riktiga hårdrockare.
För det är dom som lyckats släpar sig dit, vilket föder en stor mäng fördelar.
Här finns inga posörer, inga stängsel, inga utbölingar som startar slagsmål, inga gnälliga vakter och ingen merch till överpris, bara riktigt folk.
Så hur klarar sig banden då?
Under omständigheterna riktigt bra, bortsett från att ljudteknikern plötsligt försvinner. Konsekvensen blir att trummor och bas överröstar såväl gitarrer som sång (enbart hörbar på höger sida av någon anledning) i alldeles för stor utsträckning. Hårdast drabbar det första bandet, Sworn Amongst vars stabila metal i mångt och mycket blir ljudgröt.
Det blir något bättre under Bonded By Blood och Gama Bomb men drar fortfarande ner helhets intrycket.
Men med en handfull moshpit entusiaster krävs det mer än så för att förstöra festen. Det är ren Moshpit glädje från början till slut och det är lite nöjt jag kan konstatera att det var länge sedan jag hade en så kraftig bangover.
COWABUNGA DUDES!
Inte oemotståndligt i läge eller utseende, det hela är ju som namnet antyder, en sunkig lunch resturang nere i hamnen där blaskig folköl serveras ur plastmugg.
Men där det saknas riktig öl (inget att gnälla om igentligen, jag gillar folle) och ordentlig scen så återfinns någonting annat, nämligen riktiga hårdrockare.
För det är dom som lyckats släpar sig dit, vilket föder en stor mäng fördelar.
Här finns inga posörer, inga stängsel, inga utbölingar som startar slagsmål, inga gnälliga vakter och ingen merch till överpris, bara riktigt folk.
Så hur klarar sig banden då?
Under omständigheterna riktigt bra, bortsett från att ljudteknikern plötsligt försvinner. Konsekvensen blir att trummor och bas överröstar såväl gitarrer som sång (enbart hörbar på höger sida av någon anledning) i alldeles för stor utsträckning. Hårdast drabbar det första bandet, Sworn Amongst vars stabila metal i mångt och mycket blir ljudgröt.
Det blir något bättre under Bonded By Blood och Gama Bomb men drar fortfarande ner helhets intrycket.
Men med en handfull moshpit entusiaster krävs det mer än så för att förstöra festen. Det är ren Moshpit glädje från början till slut och det är lite nöjt jag kan konstatera att det var länge sedan jag hade en så kraftig bangover.
COWABUNGA DUDES!
COWABUNGA DUDES!
Thrash på Resturang Kreta! http://www.myspace.com/gamabomb http://www.myspace.com/bondedbyblood http://www.myspace.com/swornamongst
Late at night all systems go You have come to see the show We do our best You're the rest You make it real you know There is a feeling deep inside That drives you fuckin' mad A feeling of a hammerhead
Adrenaline starts to flow You're thrashing all around Acting like a maniac Whiplash
Bang your head against the stage Like you never did before Make it ring Make it bleed Make it really sore In a frenzied madness with your leather and your spikes Heads are bobbing all around It's hot
Adrenaline starts to flow You're thrashing all around Acting like a maniac Whiplash
Here on the stage the Marshall noise is piercing through your ears It kicks your ass kick your face Exploding feeling nears
Now is the time to let it rip To let it fuckin' loose We are gathered here to maim and kill Cause this is what we choose
Adrenaline starts to flow You're thrashing all around Acting like a maniac here we go
WHIPLASH!!!
WHIPLASH!!!
The show is through the metal is gone It is time to hit the road Another town Another gig Again we will explode Hotel rooms and motorways Life out here is raw But we will never stop We will never quit
Adrenaline starts to flow You're thrashing all around Acting like a maniac Whiplash!!
Direct link:
http://dayviews.com/kirotheone/2008/10/3/
Visa toppen
Show footer