July
Saturday 16 April 2011 photo 1/3
|
alla dessa minnen följer med mig till graven/
dom minnen vi hade dom bilder vi tog/
men du sabbade allt vände kappan mot vinden/
fattar du inget det är klart att jag drog/
tackar för det du behandla mig fel/
med de saker du sa fick mig att falla ner/
släcka min låga, känns mig sårad/
nu står du där, ensam less och förvånad/
jag vet det kan va jobbigt för dig, men vad ska jag göra nu/
jag har vart ärligt och försökt förklara men du/
lyssnar inte på mig, bara vänder ryggen åt mig/
och nu har jag fått stå på mig, och göra något åt det/
så, det här är mitt val, det var ett svårt kort att dra/
men om jag stannat kvar hade jag inte levt här idag/
jag ska va ärlig som du bad mig att vara mot dig/
du har tryckt ner mig, kallat mig saker, det sitter kvar, i mig/
så säg, varför har du inte märkt att jag blivit ledsen/
bara fortsatt, har aldrig kunnat stänga käften/
du får ta ansvar för det du gör, för det är inte mitt fel/
att du behandlat mig såhär, det är du som ligger bakom det/
klart jag inte vill, men det finns inget annat val/
för att det ska funka, det finns ingenting kvar/
du släckte solen och du bad mig att dra/
och jag gjorde som du sa, och nu står du ensam kvar/
alla dessa minnen följer med mig till graven/
dom minnen vi hade dom bilder vi tog/
men du sabbade allt vände kappan mot vinden/
fattar du inget det är klart att jag drog/
tackar för det du behandla mig fel/
med de saker du sa fick mig att falla ner/
släcka min låga, känns mig sårad/
nu står du där, ensam less och förvånad/
jag är inte dum och låter andra gö vad dom vill/
jag har lärt mig säga till och vända ryggen till/
men jag har svåt att släppa tanken att du gråter utan mig/
men jag tänker på mig själv, på allt du gjort mot mig/
så jag rensar tankarna, kastar bilder, raderar dig för gott/
det finns inget att gå tillbaka till, du hann gå för långt/
och alla sår du skapat kommer sitta kvar ett tag/
för du styrde över mig, jag gjorde allting som du sa/
kärleken är läskig hur man kan stanna hos en person/
bara för man är kär, som slänger skit man tar emot/
jag bönade och bad du aldrig skulle lämna mig/
och jag trodde på det du sa att du älskade mig/
kanske du gjorde men förklara för mig då/
hur kan man bete sig som du, o skada nån så hårt/
en massa märken som sitter kvar föralltid/
och jag vill gå vidare, ja utan dig i min framtid/
alla dessa minnen följer med mig till graven/
dom minnen vi hade dom bilder vi tog/
men du sabbade allt vände kappan mot vinden/
fattar du inget det är klart att jag drog/
tackar för det du behandla mig fel/
med de saker du sa fick mig att falla ner/
släcka min låga, känns mig sårad/
nu står du där, ensam less och förvånad/
jag skriver för terapi, att skapa ett eget liv/
utan dig bredvid, då du och jag blir vi/
det är slut, vi hittar inte tillbaka till varann/
du måste gå vidare, försök att släppa taget om min hand/
för jag mår dåligt, av att höra dina klagorop/
så greppa orden jag säger, du och jag hör ej ihop/
vi höll ihop nästan ett halvår, du hade ju massa tid/
men du valde att kasta skit, inte fixa ihop ditt liv/
tänk alla gånger vi har bråkat då du har blivit sur/
för att jag har vänner, varför blev du så jävla svartsjuk?/
men säg mig vad du menar ska jag glömma alltihop/
alla sår du skapat, ska jag glömma allt du gjort/
dags för dig att inse, du kan inte leka mer/
med mig, för jag har insett konsekvenserna av det/
så jag stänger mina ögon för att samla ihop all kraft/
för att säga till dig, nu får du vara med nån annan/
alla dessa minnen följer med mig till graven/
dom minnen vi hade dom bilder vi tog/
men du sabbade allt vände kappan mot vinden/
fattar du inget det är klart att jag drog/
tackar för det du behandla mig fel/
med de saker du sa fick mig att falla ner/
släcka min låga, känns mig sårad/
nu står du där, ensam less och förvånad
dom minnen vi hade dom bilder vi tog/
men du sabbade allt vände kappan mot vinden/
fattar du inget det är klart att jag drog/
tackar för det du behandla mig fel/
med de saker du sa fick mig att falla ner/
släcka min låga, känns mig sårad/
nu står du där, ensam less och förvånad/
jag vet det kan va jobbigt för dig, men vad ska jag göra nu/
jag har vart ärligt och försökt förklara men du/
lyssnar inte på mig, bara vänder ryggen åt mig/
och nu har jag fått stå på mig, och göra något åt det/
så, det här är mitt val, det var ett svårt kort att dra/
men om jag stannat kvar hade jag inte levt här idag/
jag ska va ärlig som du bad mig att vara mot dig/
du har tryckt ner mig, kallat mig saker, det sitter kvar, i mig/
så säg, varför har du inte märkt att jag blivit ledsen/
bara fortsatt, har aldrig kunnat stänga käften/
du får ta ansvar för det du gör, för det är inte mitt fel/
att du behandlat mig såhär, det är du som ligger bakom det/
klart jag inte vill, men det finns inget annat val/
för att det ska funka, det finns ingenting kvar/
du släckte solen och du bad mig att dra/
och jag gjorde som du sa, och nu står du ensam kvar/
alla dessa minnen följer med mig till graven/
dom minnen vi hade dom bilder vi tog/
men du sabbade allt vände kappan mot vinden/
fattar du inget det är klart att jag drog/
tackar för det du behandla mig fel/
med de saker du sa fick mig att falla ner/
släcka min låga, känns mig sårad/
nu står du där, ensam less och förvånad/
jag är inte dum och låter andra gö vad dom vill/
jag har lärt mig säga till och vända ryggen till/
men jag har svåt att släppa tanken att du gråter utan mig/
men jag tänker på mig själv, på allt du gjort mot mig/
så jag rensar tankarna, kastar bilder, raderar dig för gott/
det finns inget att gå tillbaka till, du hann gå för långt/
och alla sår du skapat kommer sitta kvar ett tag/
för du styrde över mig, jag gjorde allting som du sa/
kärleken är läskig hur man kan stanna hos en person/
bara för man är kär, som slänger skit man tar emot/
jag bönade och bad du aldrig skulle lämna mig/
och jag trodde på det du sa att du älskade mig/
kanske du gjorde men förklara för mig då/
hur kan man bete sig som du, o skada nån så hårt/
en massa märken som sitter kvar föralltid/
och jag vill gå vidare, ja utan dig i min framtid/
alla dessa minnen följer med mig till graven/
dom minnen vi hade dom bilder vi tog/
men du sabbade allt vände kappan mot vinden/
fattar du inget det är klart att jag drog/
tackar för det du behandla mig fel/
med de saker du sa fick mig att falla ner/
släcka min låga, känns mig sårad/
nu står du där, ensam less och förvånad/
jag skriver för terapi, att skapa ett eget liv/
utan dig bredvid, då du och jag blir vi/
det är slut, vi hittar inte tillbaka till varann/
du måste gå vidare, försök att släppa taget om min hand/
för jag mår dåligt, av att höra dina klagorop/
så greppa orden jag säger, du och jag hör ej ihop/
vi höll ihop nästan ett halvår, du hade ju massa tid/
men du valde att kasta skit, inte fixa ihop ditt liv/
tänk alla gånger vi har bråkat då du har blivit sur/
för att jag har vänner, varför blev du så jävla svartsjuk?/
men säg mig vad du menar ska jag glömma alltihop/
alla sår du skapat, ska jag glömma allt du gjort/
dags för dig att inse, du kan inte leka mer/
med mig, för jag har insett konsekvenserna av det/
så jag stänger mina ögon för att samla ihop all kraft/
för att säga till dig, nu får du vara med nån annan/
alla dessa minnen följer med mig till graven/
dom minnen vi hade dom bilder vi tog/
men du sabbade allt vände kappan mot vinden/
fattar du inget det är klart att jag drog/
tackar för det du behandla mig fel/
med de saker du sa fick mig att falla ner/
släcka min låga, känns mig sårad/
nu står du där, ensam less och förvånad
Annons
Visa toppen
Show footer