May
Saturday 9 August 2008 photo 1/1
|
Min kära kattflicka får avrunda den här dagen.
Jag ligger just nu i min säng o njuter av att jag fått rummet totalfärdigt idag, lyssnar på favoritlåten (Rihanna's Disturbia - tack Billie-babe!<3) samt att jag funderar på hur jag egentligen mår. Allting är så dubbelt!
Jag har aldrig varit såhär kär, så lycklig o glad eller känt mig så uppskattad, vacker och omtyckt. Själv tycker jag att jag sedan länge fått min beskärda del av djävulskap - det är dags att jag får njuta av lite riktig kärlek. Vi har träffats i fem månader nu.. Jag är fortfarande nykär - det pirrar i magen när jag ska träffa honom och han är så spännande för mig. I hans armar är jag helt trygg. I hans sällskap känner jag mig mer hemma än vad jag gör i mitt eget hem hos mina föräldrar - det är liksom deras hem, inte mitt. Det gör mig ledsen ibland, men det är väl dags för mig att flyga ur boet.
Suck. Jag är frustrerad, förvirrad, arg o ledsen mitt i all kärleksyra. Vet verkligen inte var jag ska göra av mig själv. Idag fick jag iaf äntligen prata med honom om hur jag känner - berättade om vad jag o Martina pratat om (och kors i taket, han kallade mig inte barnslig!). Han tog det bra, sa visserligen inget jättespeciellt utom;
"Det skulle krävas en enorm kraftansträngning för mig för att få det att funka på nytt. Det skulle kräva energi som jag inte har - och jag har ingen lust heller."
Just nu känns det som att allt löser sig till det bästa :) Jag hoppas iaf på det! Ååh, den där karln... Ingen kan få mig så rosa o luddig som han. Jag kan inte ens räkna alla de gånger jag börjat gråta inför honom, bara för att jag är så lycklig o kär att jag inte vet vart jag ska ta vägen. Skrev en spontandikt till honom häromnatten;
Plus en viss viskande röst i mitt öra
- väna ord som skvallrar om kärlek
Två speciella händer som håller om mig
- som vore ägaren rädd att göra mig illa
Plus ett par mycket vackra ögon
- jag tror att de ser rakt igenom mig
Och just de där läpparna
- som de kröks i ett leende och hur de möter mina
Kanske, kanske att jag är kär
Han blev såå glad :) Skrev en annan också samma natt - jag är nöjd, men den är inte så söt som den tidigare. Nåväl, here goes;
Taggtråd runt min hals;
slit hårt.
Jag känner gärna blodet rinna,
från nyckelben till bröst.
Så du känner blodsmak i mina kyssar?
Underligt.
Släpp mig fri, slicka mina sår.
Du är min.
Jag äger dig och jag ska ge dig mer.
Överta min taggtråd;
låt mig slita lika hårt.
Jag ska dra ditt blod från bröst till mage.
Känner du ännu blodsmak i mina kyssar?
Åh!! På måndag kommer Martina, min älskling, Sunshine, äntligen hem! Jag längtar <3 Plus att min kusin, Erik, kommer på besök då o stannar en vecka. Ska bli skoj :) Men lite panik har jag också. Hur underhåller man en trettonårig grabb på bästa sätt? :/
Hahah, men guud.. Som jag babblar. Jag behövde nog skriva av mig lite ;)
Jag ligger just nu i min säng o njuter av att jag fått rummet totalfärdigt idag, lyssnar på favoritlåten (Rihanna's Disturbia - tack Billie-babe!<3) samt att jag funderar på hur jag egentligen mår. Allting är så dubbelt!
Jag har aldrig varit såhär kär, så lycklig o glad eller känt mig så uppskattad, vacker och omtyckt. Själv tycker jag att jag sedan länge fått min beskärda del av djävulskap - det är dags att jag får njuta av lite riktig kärlek. Vi har träffats i fem månader nu.. Jag är fortfarande nykär - det pirrar i magen när jag ska träffa honom och han är så spännande för mig. I hans armar är jag helt trygg. I hans sällskap känner jag mig mer hemma än vad jag gör i mitt eget hem hos mina föräldrar - det är liksom deras hem, inte mitt. Det gör mig ledsen ibland, men det är väl dags för mig att flyga ur boet.
Suck. Jag är frustrerad, förvirrad, arg o ledsen mitt i all kärleksyra. Vet verkligen inte var jag ska göra av mig själv. Idag fick jag iaf äntligen prata med honom om hur jag känner - berättade om vad jag o Martina pratat om (och kors i taket, han kallade mig inte barnslig!). Han tog det bra, sa visserligen inget jättespeciellt utom;
"Det skulle krävas en enorm kraftansträngning för mig för att få det att funka på nytt. Det skulle kräva energi som jag inte har - och jag har ingen lust heller."
Just nu känns det som att allt löser sig till det bästa :) Jag hoppas iaf på det! Ååh, den där karln... Ingen kan få mig så rosa o luddig som han. Jag kan inte ens räkna alla de gånger jag börjat gråta inför honom, bara för att jag är så lycklig o kär att jag inte vet vart jag ska ta vägen. Skrev en spontandikt till honom häromnatten;
Plus en viss viskande röst i mitt öra
- väna ord som skvallrar om kärlek
Två speciella händer som håller om mig
- som vore ägaren rädd att göra mig illa
Plus ett par mycket vackra ögon
- jag tror att de ser rakt igenom mig
Och just de där läpparna
- som de kröks i ett leende och hur de möter mina
Kanske, kanske att jag är kär
Han blev såå glad :) Skrev en annan också samma natt - jag är nöjd, men den är inte så söt som den tidigare. Nåväl, here goes;
Taggtråd runt min hals;
slit hårt.
Jag känner gärna blodet rinna,
från nyckelben till bröst.
Så du känner blodsmak i mina kyssar?
Underligt.
Släpp mig fri, slicka mina sår.
Du är min.
Jag äger dig och jag ska ge dig mer.
Överta min taggtråd;
låt mig slita lika hårt.
Jag ska dra ditt blod från bröst till mage.
Känner du ännu blodsmak i mina kyssar?
Åh!! På måndag kommer Martina, min älskling, Sunshine, äntligen hem! Jag längtar <3 Plus att min kusin, Erik, kommer på besök då o stannar en vecka. Ska bli skoj :) Men lite panik har jag också. Hur underhåller man en trettonårig grabb på bästa sätt? :/
Hahah, men guud.. Som jag babblar. Jag behövde nog skriva av mig lite ;)
Comment the photo
Han tycker förresten att det är jättekul att ni kommer :)
4 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/kitteh/250500164/
Visa toppen
Show footer