August
Saturday 4 October 2008 photo 4/8
![Jag gråter.
Utan anledning.
Tårar droppar, nej dem droppar inte.. dem rinner, strömmar ner för mina kinder.
Det gör ont.
Det gör ont när som slår mot mina kinder, faller ner mot mina axlar, rinner ner över mina bröst, viker in mot magen och neråt.
Dem är salta. Dem skaver i mina sår.
Men jag känner ingenting.
Jag bara vet!
Jag vet att det gör ont att gråta.
För jag har gjort det så många gånger förr.
Jag vet hur det känns i bröstet när det blir tungt att andas, eller när mina andningsvägar blir igentäppta.
När mina rop drunknar i mina tårar.
Det känns ändå bra att gråta.
För jag vet att det alltid slutar på samma sätt varje gång.
Hur min kropp värker, hur mitt huvud sprängs av migränen som kommer.. hur jag klövs.
När jag står framför spegeln och granskar tårarna som rinner nerför min nakna kropp.
Hur de smeker, lindar in min kropp i ett tomrum.
Jag känner hur jag förlorar mig i mina tårar.
Det är mina, bara mina, tårar.
Ingen kan ta Mina tårar ifrån mig.
Jag försvarar Mina tårar med mitt liv.
Mina tårar är mitt ego, min ägodel.
Jag vet hur det känns när jag förlorar mig själv.
Hur min syn försämras, långsamt försvinner av huvudvärken.
Till slut känner jag ingen värk.
Jag känner inte hur ont min kropp gör.
Vilken smärta.
Jag känner bara hur ett sidenband drar ihop sig, snärjer mitt hjärta.
Det blir tungt att andas.
Men jag vet att jag kommer falla.
Det gör jag.
Faller..
Jag faller..
Jag känner inte hur jag landar.
Jag vet inte om jag landar.
Det enda jag vet är att jag mår bra.
Jag känner hur allt lämnar mig.
Hur jag lämnar mig själv.
Det känns bra att falla utan att landa.
Jag är rädd.. rädd för vad jag kommer landa på.
Men jag vaknar.
Precis innan jag ska gå in genom den svarta disen.. då skriker jag till.
Jag vill inte skrika. Men jag gör det utan att veta om det.
Då vaknar jag upp..
Då vaknar jag upp från mitt liv..
[Kopiera inte, har skrivit detta själv!]](http://cdn08.dayviews.com/37/_u1/_u1/_u3/_u1/_u3/_u4/u1131347/26329_1223148606/Jag_grater_Utan_anledning_Tarar_droppar_nej_dem_droppar_inte_dem_rinner_strommar_ner_for_mina.jpg)
|
Jag gråter.
Utan anledning.
Tårar droppar, nej dem droppar inte.. dem rinner, strömmar ner för mina kinder.
Det gör ont.
Det gör ont när som slår mot mina kinder, faller ner mot mina axlar, rinner ner över mina bröst, viker in mot magen och neråt.
Dem är salta. Dem skaver i mina sår.
Men jag känner ingenting.
Jag bara vet!
Jag vet att det gör ont att gråta.
För jag har gjort det så många gånger förr.
Jag vet hur det känns i bröstet när det blir tungt att andas, eller när mina andningsvägar blir igentäppta.
När mina rop drunknar i mina tårar.
Det känns ändå bra att gråta.
För jag vet att det alltid slutar på samma sätt varje gång.
Hur min kropp värker, hur mitt huvud sprängs av migränen som kommer.. hur jag klövs.
När jag står framför spegeln och granskar tårarna som rinner nerför min nakna kropp.
Hur de smeker, lindar in min kropp i ett tomrum.
Jag känner hur jag förlorar mig i mina tårar.
Det är mina, bara mina, tårar.
Ingen kan ta Mina tårar ifrån mig.
Jag försvarar Mina tårar med mitt liv.
Mina tårar är mitt ego, min ägodel.
Jag vet hur det känns när jag förlorar mig själv.
Hur min syn försämras, långsamt försvinner av huvudvärken.
Till slut känner jag ingen värk.
Jag känner inte hur ont min kropp gör.
Vilken smärta.
Jag känner bara hur ett sidenband drar ihop sig, snärjer mitt hjärta.
Det blir tungt att andas.
Men jag vet att jag kommer falla.
Det gör jag.
Faller..
Jag faller..
Jag känner inte hur jag landar.
Jag vet inte om jag landar.
Det enda jag vet är att jag mår bra.
Jag känner hur allt lämnar mig.
Hur jag lämnar mig själv.
Det känns bra att falla utan att landa.
Jag är rädd.. rädd för vad jag kommer landa på.
Men jag vaknar.
Precis innan jag ska gå in genom den svarta disen.. då skriker jag till.
Jag vill inte skrika. Men jag gör det utan att veta om det.
Då vaknar jag upp..
Då vaknar jag upp från mitt liv..
[Kopiera inte, har skrivit detta själv!]
Utan anledning.
Tårar droppar, nej dem droppar inte.. dem rinner, strömmar ner för mina kinder.
Det gör ont.
Det gör ont när som slår mot mina kinder, faller ner mot mina axlar, rinner ner över mina bröst, viker in mot magen och neråt.
Dem är salta. Dem skaver i mina sår.
Men jag känner ingenting.
Jag bara vet!
Jag vet att det gör ont att gråta.
För jag har gjort det så många gånger förr.
Jag vet hur det känns i bröstet när det blir tungt att andas, eller när mina andningsvägar blir igentäppta.
När mina rop drunknar i mina tårar.
Det känns ändå bra att gråta.
För jag vet att det alltid slutar på samma sätt varje gång.
Hur min kropp värker, hur mitt huvud sprängs av migränen som kommer.. hur jag klövs.
När jag står framför spegeln och granskar tårarna som rinner nerför min nakna kropp.
Hur de smeker, lindar in min kropp i ett tomrum.
Jag känner hur jag förlorar mig i mina tårar.
Det är mina, bara mina, tårar.
Ingen kan ta Mina tårar ifrån mig.
Jag försvarar Mina tårar med mitt liv.
Mina tårar är mitt ego, min ägodel.
Jag vet hur det känns när jag förlorar mig själv.
Hur min syn försämras, långsamt försvinner av huvudvärken.
Till slut känner jag ingen värk.
Jag känner inte hur ont min kropp gör.
Vilken smärta.
Jag känner bara hur ett sidenband drar ihop sig, snärjer mitt hjärta.
Det blir tungt att andas.
Men jag vet att jag kommer falla.
Det gör jag.
Faller..
Jag faller..
Jag känner inte hur jag landar.
Jag vet inte om jag landar.
Det enda jag vet är att jag mår bra.
Jag känner hur allt lämnar mig.
Hur jag lämnar mig själv.
Det känns bra att falla utan att landa.
Jag är rädd.. rädd för vad jag kommer landa på.
Men jag vaknar.
Precis innan jag ska gå in genom den svarta disen.. då skriker jag till.
Jag vill inte skrika. Men jag gör det utan att veta om det.
Då vaknar jag upp..
Då vaknar jag upp från mitt liv..
[Kopiera inte, har skrivit detta själv!]
Visa toppen
Show footer