May
Saturday 30 January 2010 photo 1/1
|
Jag tog en promenad med mig själv och den långväga månen.
Vi mötte varandras blickar, och plötsligt blev det så uppenbart allting.
Jag insåg att världen inte hade gränser, att den sträckte sig bortom vårt sunta förnuft. Att det fanns mer än vad ögat kunde se,
näsan kunde lukta,
örat kunda höra,
händerna kunde känna,
tankarna kunde omfamna.
Världen bredde ut sig och jag kände en genomgående själ genom allt. Döden var inte slutet, livet fortsatte bortom det oändliga.
Vi kommer att bli lyckliga.
Och där kapade vi avståndet oss emellan och min blick skenade.
Annons
Visa toppen
Show footer