Sunday 2 May 2010 photo 1/1
|
Helgen blev inte alls som jag planerat. Verkligen inte alls.
I fredags var det dags för lite valborgsfirande, förfest med mig själv och alkohol var dock inte den bästa idén när jag mår som jag gör. Kom inte ens iväg till stan, blev bara trött och låg, bestämde mig istället för att lägga mig och vila upp mig till en fin dag, en dag där jag planerat ifrån morgon till kväll.
Dagen började helt okej, var iväg med syster på maxi för lite onyttigt (var faktiskt en vecka sedan sist!) lördagsgodis, sedan begav vi oss till skopunkten där jag köpte mitt första par vans, passade mig riktigt bra! Mot all förmodan!
Hittills bra, sedan tog illusionen över, jag gled isär ifrån världen och istället för att spendera tid på Oden med Linn och Nishra bl.a, så la sig syster och jag på gräset vid backen, vid filosofstenen. Jag var helt slocknad, ändå fridfullt stirrandes på trädgrenarna som delade sig och såg svarta ut i konstrast till den blåa himmelen. Helt borta, men fridfullt och jag hoppades på att det skulle hålla. Under kvällen kom ilskan tillbaka, lite sorg och jag var allmänt impulsiv, är rädd att jag råkade såra några i förbifarten..
Jag somnade hursomhelst, hade en mardröm och några fina drömmar som gjorde uppvaknandet till en madröm i sig. Idag har jag först varit på distans robotik, och vidare känt mig oerhört orolig över något jag inte kan sätta fingret på. Kanske saknar jag socialt umgänge, kanske är jag rädd för att återvända till det sociala igen.
Världen är en otäck plats att leva i. Riktigt otäck.
Men snart ska jag ut och springa 1 ½ mil, försöka studera tills mina ögonglober hoppar ut ur sina hålor och kanske läsa en bok. En ny vecka är kommen, och jag skall följa samma strategi mot självständighet.
I fredags var det dags för lite valborgsfirande, förfest med mig själv och alkohol var dock inte den bästa idén när jag mår som jag gör. Kom inte ens iväg till stan, blev bara trött och låg, bestämde mig istället för att lägga mig och vila upp mig till en fin dag, en dag där jag planerat ifrån morgon till kväll.
Dagen började helt okej, var iväg med syster på maxi för lite onyttigt (var faktiskt en vecka sedan sist!) lördagsgodis, sedan begav vi oss till skopunkten där jag köpte mitt första par vans, passade mig riktigt bra! Mot all förmodan!
Hittills bra, sedan tog illusionen över, jag gled isär ifrån världen och istället för att spendera tid på Oden med Linn och Nishra bl.a, så la sig syster och jag på gräset vid backen, vid filosofstenen. Jag var helt slocknad, ändå fridfullt stirrandes på trädgrenarna som delade sig och såg svarta ut i konstrast till den blåa himmelen. Helt borta, men fridfullt och jag hoppades på att det skulle hålla. Under kvällen kom ilskan tillbaka, lite sorg och jag var allmänt impulsiv, är rädd att jag råkade såra några i förbifarten..
Jag somnade hursomhelst, hade en mardröm och några fina drömmar som gjorde uppvaknandet till en madröm i sig. Idag har jag först varit på distans robotik, och vidare känt mig oerhört orolig över något jag inte kan sätta fingret på. Kanske saknar jag socialt umgänge, kanske är jag rädd för att återvända till det sociala igen.
Världen är en otäck plats att leva i. Riktigt otäck.
Men snart ska jag ut och springa 1 ½ mil, försöka studera tills mina ögonglober hoppar ut ur sina hålor och kanske läsa en bok. En ny vecka är kommen, och jag skall följa samma strategi mot självständighet.