Argis har ritat mig på sitt lilla egna vis; ifrån en bild där jag var 17 år gammal!
Blyertsprojekt i hennes konstskola, läskigt att en hel klass ska få se denna ^^

Men ja. Min dag.
- Gjorde klart engelska C för hela veckan
- Beställde ett par böcker
- Sprang 1 ½ mil
- Latat mig med Dragon Age: Origins
- Gjorde klart en lyssnarövning i engelska C också, lite runt nattetid

Dessutom, har inga tårar fälts! Bara milt jobbiga känslor,
som att jag fick ångest, eller ånger för att jag planerat ett par sociala saker i veckan.

Så ska det ju inte vara!

hon ritade inte AV :O
för det första skulle hon rita utefter sin egen stil, för det andra skulle den inte heller ritas ur samma vinklar som bilden hon använde som mall och för det tredje och sista, såg jag SJUKT annorlunda ut på den tiden. :D

Eller jo, hon ritade av, men hon ritade mer av mig som.. en mall, tycker det blev riktigt likt bilden, även om det inte är realistiskt tecknat!

"NEJMEN DET ÄR MIN STIL" ... Konst. <3

Det ser bra ut, helt klart. Men hennes poäng kvarstår, oavsett varför det är så. :3

Jo det är klart! Jag blev själv lite missnöjd först, eftersom jag hade väntat mig något lite mer identiskt iaf. Men när jag sedan lät mina ögon vila på den ett tag såg jag att det var min frisyr, mina uppdragna ärmar, mina fylliga läppar, mina ledsna ögon, småtjocka ögonbryn. Dessutom fick hon till min huvudform, även om där blir lite karikatyr aktigt!

Men ja, konst är väldigt subjektivt.
Vi gillar alla olika :D Dock stoltserade Argis inte med den, utan hon kände sig mer.. relativt nöjd, förväntade sig inte att det var ett mästerverk ur hennes egna ögon. She's still learning after all! Knappa året på konst-skolan än ^^

Jävlar... Vad säger man? Ok! Inget illa menat, men jag diskuterar inte konst på en allvarlig nivå, det förtjänar nämligen inte det.

haha, jag tog inte illa upp!
Är väl bara lite långdragen av mig idag :D
Det beror på, för genom konst kan man komma fram till diskussioner som just detta konstverket rör, enligt andra subjektiva sinnen!

"Det beror på, för genom konst kan man komma fram till diskussioner " Där man diskuterar inget annat än fullkomligt pretentiöst nonsens.

Depends on! Isåfall skulle man kunna kalla alla diskussioner för pretentiöst nonsens, eftersom konst kan symbolisera precis vadsomhelst.

"Isåfall skulle man kunna kalla alla diskussioner för pretentiöst nonsens, eftersom konst kan symbolisera precis vadsomhelst. "
Argumentationsfel.


Eftersom konst har egenskapen av att vara komplett nonsens, betyder det inte att all det symboliserar är nonsens. Delning och sammansättning.
" * Människor har medvetande
* En fot är en del av en människa
* Alltså har en fot medvetande"

Konst är nonsens.
En del konst refererar till vissa ämnen.
Alltså är dessa ämnena nonsens.

Det var dock inte så jag menade!
Att konst kan skapa något i en människa, det är just det som är det fina. Likadant som konst i form utav text, målningar eller skulpturer kan aktivera en tanke med tillhörande känsla. Sedan kan konstverket ha t.ex en samhällsinriktad innebörd som kanske gör ett förbisett diskussionsämne aktivt? Ett bra sätt att nå ut med sin konst!

Poesi (konst inom litteratur) är nog det jag fastnat främst för, alla de tiders författare har gett mig sådan inspiration och motivation till livet!

Vad jag vill säga är att konst inte är nonsens, eftersom det alltid framkallar något. Jag tycker det är fullkomligt underbart! Och det kan finnas som en hjälpande hand både för konstnären, som den som läser/beskådar verket.

Det spelar ingen roll vad du menade när vad du uttrycker tyder på ett tydligt argumentationsfel.

Det är nonsens. Allt det där andra är saker du drar fram för att rättfärdiga någonting som inte berör mig det minsta. Poängen min var tydlig, rak och precis. Att konst refererar till annat än konst påverkar ingenting. Det var allt.

Jag vet inte om du försöker vara objektiv nu, eller om du bara ville visa det ur din mening. Men jag rättfärdigar det precis som jag själv använder mig utav den s.k konsten, att uttrycka känslor och tankar i ord. Min tankevärld på papper, jag tycker det blir något vackert, jag tycker det blir konst och jag mår bra utav det. Det svåra i vår diskussion är att konst kan vara så mycket. Det kan vara sensuella rörelser med kroppen, målningar, musik eller film m.m. Du kan inte förneka att dessa olika konstarter är tomma på tankar och känslor, ofta har man ett budskap i sina olika utförandet, ibland fick man bara en idé ut ur det blå och den grundar sig också i tanken.

Nonsens är det inte ens om konstnären eller författaren inte har något som helst djup i sina skapelser. Det behöver inte ens göra något särskilt intryck på någon i omgivningen.

Vi talar ur två olika världar märker jag,
att konst kan förmedlas till så mycket mer tycker jag gör oerhört mycket. Ett konstverk som man kan analysera överhuvudtaget, trots att den ändå är väldigt simpel i sitt utförande. Enligt din mening påverkar det ingenting, enligt mig kan det göra konstverket ännu mer fängslande. Sedan får man ju aldrig glömma det vackra med konst, det är så subjektivt i sitt tolkande, inget man säger om det är sanning! Där finns bara åsikt.

... Nonsens.

Tycker Quashin

Tack för att du kan framföra det jag sagt hela tiden!

Sade Quashin

Är det allvarligt talat allt du kan bajsa ur dig nu? Det fullkomligt, absolut uppenbaraste omkring? Från självaste början var det endast mitt eget perspektiv, då inte jag heller är telepatisk och kapabel att förmedla andras åsikter eller perspektiv - Annat än i andrahand.

Du använde ett argumentationsfel, efter det var allt du gjorde en enda stor skildring av hur du upplever konst. Någonting högst irrelevant. Varför det ens dragit såhär långt var just pga argumentationsfelet, sedan är det lite tarvligt att bara dra mitt i.

Men allvarligt talat, att menstruera ut "DIN ÅSIKT" om och om igen kommer endast ha resultatet att du framstår som en idiot.

Men det är min personliga åsikt om konst och jag förklarar även varför jag tycker som jag tycker, ur mitt och.. om jag inte beskrivit vad mina vänner får ut av det detsamma, så är det ungefär samma sak. Det finns inget objektivt att snacka om. Jag försöker inte motbevisa din åsikt, för jag respekterar den. Du tycker det är nonsens, du får inte ut något alls utav konst. Okej. Men jag vill inte på något sätt att det jag säger ska framstå som en sanning för någon annan än av mig själv.

Argumentationsfelet kan jag förstå, det var dumt sagt, jag fick bara ett intryck av att du försökte framföra din åsikt som en objektiv sanning. Vilket jag nu förstår, att du inte försöker!

För stunden var jag inte heller särskilt sugen på att diskutera. Men vad jag vill få fram är... att om någon mår bra utav konst, så är det inte nonsens för den personen.

Ett verktyg för idéer, ungefär som en uppsats, fast uttryckt på ett sätt som, kanske, bara man själv förstår. Ur ett känslo/tanke-mässigt perspektiv.

Men ja. som sagt, känns som jag fått med allt, men samtidigt inte.. Jag utgör efter egna, vänners och dessutom mer internationella konstnärers erfarenhet i ämnet. Att brinna för det, att få ut något genom sin konst, att lyckas skapa en diskussion mellan människor, att man kan vara både kontroversiell som okontroversiell, finns där dessutom olika "konst" bidrag som upprör människor med flit och därigenom skapar hetsiga diskussioner. Ett utav dem tog plats i badhuset här i stan, och vad den handlade om.. var en annan historia. Väldigt upprorisk hursomhelst.

Ungefär som dina åsikter, väldigt stränga åsikter om människor hursomhelst och hur du, genom dina diskussionsfärdigheter försöker uppröra människor. Det är du dock bra på, du är även oerhört bra på att tända diskussionslågan. Blev irriterad först, men det släppte snabbt efter jag fått skriva av mig och nu går mina fingrar näst intill på automatik. ^^

MEN helt ärligt orkar jag inte diskutera ämnet mer. Dessutom är det över internet, på bilddagboken, i mitt kommenterar-plank.. blir ytterst tradigt och lätt misstolkat, om jag får säga min mening.

Dessutom är jag intensiv med mina studier just nu, vilket gör mig ännu mer orkeslös till att sitta och diskutera. Så, med det här... Du får väldigt gärna svara, kanske bläddrar jag upp det en dag framöver då jag sitter här och är allmänt passiv!

Dock förstår jag att folk blir upprörda, ofta är man mer eller mindre bra på att kontrollera det. Jag har tonvis utav känslomässig intelligens, kanske är ett bevis på det..

Haha. Jag kan inte sluta,
somebody stop me!

ja snälla kan ni ses och prata ut eller nåt, för jag får en anmärkning varje gång ni skriver!

HAHAHA. Tänkte precis på det,
hoppas inte jag givit dig falska förhoppningar :(

Hur går det med pluggandet?

Allting som innehåller referenser kan skapa diskussioner, det gör inte konst särskilt speciellt. Eller djupt. Det är vad det refererar till, som är djupt. Jag ser en skarp skillnad.

" väldigt stränga åsikter om människor" Stränga vill jag inte påstå, men väldigt tydligt markerade, ja.

" försöker uppröra människor" Det är inte vad jag försökte göra här, jag var tydlig på att jag inte ville diskutera konst, då jag är väldigt partisk.

" orkar jag inte diskutera ämnet mer" Jag har inte försökt diskutera, bara ge svar på tilltal medan jag vidhåller min åsikt. Ämnet ter sig inte att diskuteras, om man nu inte ska diskutera vad det än refererar till.

" blir ytterst tradigt och lätt misstolkat, " Per min uppfattning, är det fortfarande kommunikation. Du säger att konst inte är nonsens, för det kan innehålla(Enligt mig referera till) mycket. Är det inte samma sak med kommunikation, oavsett medium? Oavsett vart eller hur du kommunicerar, bör det alltid behandlas som om du talar med en individ, öga mot öga. Varesig man driver, eller är fullt allvarlig.

" om jag får säga min mening." Klart du får.

"Dock förstår jag att folk blir upprörda," De flesta bör lära sig självdistans, dig inräknat. Om inte annat än för din egna mentala hälsa. Självdistans har jag allt bemästra.

"ja snälla kan ni ses och prata ut eller nåt" :3 Nej.

Klart att det är kommunikation, jag har bara lättare att bli upprörd över internet än mellan fyra ögon, det är svårt att uppfatta... vilken sinnesstämning man försöker förmedla sitt budskap i. Och jag, som du säger, vet knappt vad självdistans är, men till skillnad ifrån majoriteten utav hela befolkningen så är jag fullt medveten om mina brister och vad jag behöver öva på. Det är en sällsynt egenskap, faktiskt! Ändå är min självmedvetenhet en del utav min personlighet, även om jag behöver balansera ut det en hel del ^^

En fråga bara.. Beskriv din självdistans, jag skulle vilja veta hur det.. vad ska man säga.. upplevs?

"Beskriv din självdistans, jag skulle vilja veta hur det.. vad ska man säga.. upplevs?" Hur man beskriver självdistans? Fungerar olika för alla, själv har jag i stort sett inga åsikter om mig. Jag särskiljer min förståelse för vad jag är kapabel till med vad jag anser om mig, där jag inte anser någonting. Det är åtminstone så det fungerar för mig, för många andra är det snarare att man inte tar så mycket på allvar.