oktober
torsdag 26 februari 2009 bild 2/2
|
jag fattar ingenting...jag har inte gjort de på länge nu och jag orkar verkligen inte med det snart. det är som du håller på att försvinna, de är som jag inte når dig längre, når bara dina fingertoppar men inget mer. vill bara ha dig så nära, så nära att jag aldrig släpper taget. men du vill inte ens nudda mig. jag klarar mig inte utan dig, allt blir bara helt tomt utan att veta att du verkligen finns där..du säger att du vill ha mig, vara tillsammans med mig! men jag blir osäker, osäker att du inte kommer finnas där när jag behöver dig. kan jag vekligen prata med dig, kommer du förstå mig? de frågar jag mig varje gång jag ska berätta något. har ont i magen och vill bara sova bort dagarna hela tiden. vill fan inte finnas mer... de är så mycket mer som är och jag orkar verkligen inte med de.
familjen håller på, vänner håller på, skolan, handbollen och till slut min pojkvän!
de är dig jag behöver mest, dig ska jag kunna berätta saker för som ingen annan vet förutom du och som vet hur svårt jag har de. men du tror att allt är bra och de bara är lite bråk hit och dit mellan oss. men de är så mycket mer som är i mellan, som gör så allt blir värre. det är väl mitt fel att vi bråkar hela tiden, de går väl ut på dig..allt annat som jag har inom mig! vafan finns den glada kim någonstans, som tog allt med ett nypa salt och bara fortsatte att leva vidare utan några besvär.
jag vill inte gråta varje jävla dag, varför kan inte tårana bara ta slut?, vill fan inte ha deppiga skit stunder hela tiden. Jag är ingen tjej som skär sig, men jag kan fattar varför de gör som dom gör, min grej är att börja röka, att slappna av en stund och bara vara. men ingen verkar förstå, mamma tror de bara är ett jävla kärleks problem och de gör ju fan inget, kim är ju bara 17 år och hon fattar ju ändå ingenting.
ingen, verkligen ingen märker vad som döljer sig under skalet. I skolan tror alla att allt är bra, hon är glada, konstiga kim som är mobbad..ingen märker någon skillnad...och vad fan har jag gjort för fel för att få "tönt" stämpeln! är jag så jävla idiotisk och dum i huvudet så ingen vill vara med mig...eller så blir jag ju bara mobbad för jag umgås med fel personer. Man får tydligen inte gå i min klass och vara kompisar med raggare! dom sitter på min jävla adiministration och kollar på min bilddagbok och kollar på mina bilder och skrattar åt MINA kompisar. Hur kul som helst att få höra de när man sitter 2 meter från dom, orkar fan inte mer.
vänner blir sura och arga för dom tycker jag dissar dom hela tiden. jag kan fan inte dela på mig, ni betyder lika mycket fortfarande, men jag har fått mer kompisar vill vara med dom lite. de kommer, jag vill vara med alla men kan inte de, önskar, men jag kan inte.
jag tränade fan nästan varje dag men nu skiter jag bara i de. älskade handboll så jävla mycket men nu är de som ingenting har hänt.
när min bästa kompis blir deppig blir jag det med. jag kan lyssna som fan, men ibland blir de för mycket och jag kan inte ta in all skit, för då blir de bara skit allting. jag lyssnar alltid, men är de någon som lyssnar på mig? förstår mig? som jag kan prata av mig hos, så jag inte behöver ha de inom mig. de vet jag att de finns, men de ska finnas mer!
Emil, du fattar nog verkligen inte hur mycket jag behöver dig. om du vill vara tillsammans med mig, visa då förfan lite kärlek. jag är ingen sån person som bråkar hela tiden, om du inte märkt de är jag en "gosig" tjej som alltid finns där, ALLTID, men du är bara tvärt om..eller så har du bara inte visat de! jag skriver fan inte detta bara för att skita till allt, gör de för jag kan verkligen inte prata...börjar stamma och skit, och då blir de bara pannkaka av allting. jag hade inte lagt så här mycket tid på oss om du inte betydde något för mig! du är så jävla bra och jag vill ha dig!
skriver fan inte detta för att nån ska tycka synd om mig! jag vill att ni ska veta, vill att ni ska fatta...jag begär inget mer..
familjen håller på, vänner håller på, skolan, handbollen och till slut min pojkvän!
de är dig jag behöver mest, dig ska jag kunna berätta saker för som ingen annan vet förutom du och som vet hur svårt jag har de. men du tror att allt är bra och de bara är lite bråk hit och dit mellan oss. men de är så mycket mer som är i mellan, som gör så allt blir värre. det är väl mitt fel att vi bråkar hela tiden, de går väl ut på dig..allt annat som jag har inom mig! vafan finns den glada kim någonstans, som tog allt med ett nypa salt och bara fortsatte att leva vidare utan några besvär.
jag vill inte gråta varje jävla dag, varför kan inte tårana bara ta slut?, vill fan inte ha deppiga skit stunder hela tiden. Jag är ingen tjej som skär sig, men jag kan fattar varför de gör som dom gör, min grej är att börja röka, att slappna av en stund och bara vara. men ingen verkar förstå, mamma tror de bara är ett jävla kärleks problem och de gör ju fan inget, kim är ju bara 17 år och hon fattar ju ändå ingenting.
ingen, verkligen ingen märker vad som döljer sig under skalet. I skolan tror alla att allt är bra, hon är glada, konstiga kim som är mobbad..ingen märker någon skillnad...och vad fan har jag gjort för fel för att få "tönt" stämpeln! är jag så jävla idiotisk och dum i huvudet så ingen vill vara med mig...eller så blir jag ju bara mobbad för jag umgås med fel personer. Man får tydligen inte gå i min klass och vara kompisar med raggare! dom sitter på min jävla adiministration och kollar på min bilddagbok och kollar på mina bilder och skrattar åt MINA kompisar. Hur kul som helst att få höra de när man sitter 2 meter från dom, orkar fan inte mer.
vänner blir sura och arga för dom tycker jag dissar dom hela tiden. jag kan fan inte dela på mig, ni betyder lika mycket fortfarande, men jag har fått mer kompisar vill vara med dom lite. de kommer, jag vill vara med alla men kan inte de, önskar, men jag kan inte.
jag tränade fan nästan varje dag men nu skiter jag bara i de. älskade handboll så jävla mycket men nu är de som ingenting har hänt.
när min bästa kompis blir deppig blir jag det med. jag kan lyssna som fan, men ibland blir de för mycket och jag kan inte ta in all skit, för då blir de bara skit allting. jag lyssnar alltid, men är de någon som lyssnar på mig? förstår mig? som jag kan prata av mig hos, så jag inte behöver ha de inom mig. de vet jag att de finns, men de ska finnas mer!
Emil, du fattar nog verkligen inte hur mycket jag behöver dig. om du vill vara tillsammans med mig, visa då förfan lite kärlek. jag är ingen sån person som bråkar hela tiden, om du inte märkt de är jag en "gosig" tjej som alltid finns där, ALLTID, men du är bara tvärt om..eller så har du bara inte visat de! jag skriver fan inte detta bara för att skita till allt, gör de för jag kan verkligen inte prata...börjar stamma och skit, och då blir de bara pannkaka av allting. jag hade inte lagt så här mycket tid på oss om du inte betydde något för mig! du är så jävla bra och jag vill ha dig!
Jag säger inte att du SKA, bara att du KAN om du VILL. . <3
12 kommentarer på denna bild
Direktlänk:
http://dayviews.com/kkimlinden/336946747/
Visa toppen
Visa sidfoten