Hösten har kommit på allvar nu, det står inte på förens det är minurgrader. Snart kommer den svåraste perioden för alla hästägare, vintern. Det känns som allt tar så mycket längre tid, allt som aldrig krånglar i vanliga fall, gör det på vintern. Det är kallt, mörkt och allmänt jobbigt. Varför är den så lång för?

Jag har iallfall mitt älskade hjärta som lyser upp även den mörkaste dagen och vämer mig när man tror att värmen aldrig kommer tillbaka igen. Hon är inget annat är ren LYCKA och hur omotiverad jag än känner mig blir jag alltid glad i hennes närvaro.
Bilden är maximal lycka, första gången jag satt på henne efter olyckan den 8 mars. Även om hon kanske inte kommer finnas vid min sida hela livet kommer jag alltid leva med minnet av henne, om inte annat så känner jag staven i mitt ben och ser ärret. Varje dag. En liten gnutta av mitt hjärta även fast hon inte är mig nära helt enkelt.

Älskade hjärtat mitt ♥

Annons

The photo has no tags

Camera W995

Focal length 5 mm

Aperture f/2.8

Shutter 1/320 s

ISO 64

Date

August 2012