October
Tuesday 12 August 2008 photo 1/1
|
<p style="margin: 0cm 0cm 0pt; mso-pagination: none; mso-layout-grid-align: none;">Han gick ut från sin arbetsplats med ett leende på sina läppar.
Honom det hade slagit i flera år med sina jävla käppar.
Han hade nu visat att han va stark och kunde ta deras skit.
Men detta gjorde så att han inte orkade med allt slit.
De hotade honom med hans liv.
Och tänk att allt detta bara hände för att han hade varit vit!
Han gjorde som hans mamma alltid sa:
Du ska aldrig göra något som du inte mår bra av.
Han hade tagit sin mammas råd och stoppat detta förbannande bombdåd.
Han hade aldrig mått bra.
Inte ens när han va ett litet barn.
Tänk om han skulle få reda på det de sa.
Skit snackades det bakom hans rygg varje dag.
Tills nu då han visade vart skåpet skulle stå.
Bättre skulle han aldrig må, det visste han redan då.
Han visste att han hade förlorat sitt jobb pga av detta.
Men han ville ingen annan fresta.
Han älskade sitt jobb på ett sätt.
För det han gjorde va ju ändå alltid rätt.
Han hade aldrig haft några vänner.
Inga speciella som han kände.
Han tog sig ett par öl och ställde sig först i kön.
Han hade aldrig fattat vad han drömde om.
Det va då han ställde sig på sin balokong.
Funderade på varför han drack.
Det va just denna natt som hans hjärta sprack.
Han hade inte gråtit på flera år.
Men det va inte så här han hade tänkt sig att det skulle gå.
Men så här förjävligt hade han aldrig velat må.
De va de jävlarnas fel.
Det va deras fel att han inte ville leva mer.
Kvar efter att han försvann va bara damm.
<font face="Arial" style="font-size: 10pt;"><font face="Arial" style="font-size: 10pt;"><font face="Arial" style="font-size: 10pt;"><font face="Arial" style="font-size: 10pt;"><font face="Arial" style="font-size: 10pt;"><font face="Arial" style="font-size: 10pt;"><font face="Arial" style="font-size: 10pt;"> <p style="margin: 0cm 0cm 0pt; mso-pagination: none; mso-layout-grid-align: none;"> <font face="Arial" style="font-size: 10pt;"><font face="Arial" style="font-size: 10pt;"><font face="Arial" style="font-size: 10pt;"><font face="Arial" style="font-size: 10pt;"><font face="Arial" style="font-size: 10pt;"><font face="Arial" style="font-size: 10pt;"> <p style="margin: 0cm 0cm 0pt; mso-pagination: none; mso-layout-grid-align: none;"> <font face="Arial" style="font-size: 10pt;"><font face="Arial" style="font-size: 10pt;"><font face="Arial" style="font-size: 10pt;"><font face="Arial" style="font-size: 10pt;"><font face="Arial" style="font-size: 10pt;"> <p style="margin: 0cm 0cm 0pt; mso-pagination: none; mso-layout-grid-align: none;"> <font face="Arial" style="font-size: 10pt;"><font face="Arial" style="font-size: 10pt;"><font face="Arial" style="font-size: 10pt;"><font face="Arial" style="font-size: 10pt;"> <p style="margin: 0cm 0cm 0pt; mso-pagination: none; mso-layout-grid-align: none;"> <font face="Arial" style="font-size: 10pt;"><font face="Arial" style="font-size: 10pt;"><font face="Arial" style="font-size: 10pt;"> <p style="margin: 0cm 0cm 0pt; mso-pagination: none; mso-layout-grid-align: none;"> <font face="Arial" style="font-size: 10pt;"><font face="Arial" style="font-size: 10pt;"> <p style="margin: 0cm 0cm 0pt; mso-pagination: none; mso-layout-grid-align: none;"> <font face="Arial" style="font-size: 10pt;"> <p style="margin: 0cm 0cm 0pt; mso-pagination: none; mso-layout-grid-align: none;"> <p style="margin: 0cm 0cm 0pt; mso-pagination: none; mso-layout-grid-align: none;">
Honom det hade slagit i flera år med sina jävla käppar.
Han hade nu visat att han va stark och kunde ta deras skit.
Men detta gjorde så att han inte orkade med allt slit.
De hotade honom med hans liv.
Och tänk att allt detta bara hände för att han hade varit vit!
Han gjorde som hans mamma alltid sa:
Du ska aldrig göra något som du inte mår bra av.
Han hade tagit sin mammas råd och stoppat detta förbannande bombdåd.
Han hade aldrig mått bra.
Inte ens när han va ett litet barn.
Tänk om han skulle få reda på det de sa.
Skit snackades det bakom hans rygg varje dag.
Tills nu då han visade vart skåpet skulle stå.
Bättre skulle han aldrig må, det visste han redan då.
Han visste att han hade förlorat sitt jobb pga av detta.
Men han ville ingen annan fresta.
Han älskade sitt jobb på ett sätt.
För det han gjorde va ju ändå alltid rätt.
Han hade aldrig haft några vänner.
Inga speciella som han kände.
Han tog sig ett par öl och ställde sig först i kön.
Han hade aldrig fattat vad han drömde om.
Det va då han ställde sig på sin balokong.
Funderade på varför han drack.
Det va just denna natt som hans hjärta sprack.
Han hade inte gråtit på flera år.
Men det va inte så här han hade tänkt sig att det skulle gå.
Men så här förjävligt hade han aldrig velat må.
De va de jävlarnas fel.
Det va deras fel att han inte ville leva mer.
Kvar efter att han försvann va bara damm.
2 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/kladdddkaka/251723072/
Visa toppen
Show footer