Tuesday 1 February 2011 photo 1/1
![]() ![]() ![]() |
Spänningen stiger för var dag, var minut och varje sekund.
När man inte vet vad, då är känslan bara läskig.
Man har en aning men samtidigt inte en jävla aning.
Man vill, men nej man vill inte ha konsekvenserna.
Man vågar inte, rädsla och panik snurrar i huvudet.
Vad ska man göra.
Man vill bort.
Ja man vill bort, men samtidigt stanna.
Att leva i en dubbelmoral är bara skit.
Varför ska man tänka när tankarna hamnar i ett rökmoln, varför ska man handla när man själv bara hamnar i ett rökmoln.
Varför erkänna, när man kan ljuga?
Varför leva när man kan dö?
Varför gå när man kan åka?
Varför klaga när någon älskar en?
Du knakade på min dörr men sprang iväg och kom aldrig mer igen.
Så jag gick ensam igen.
Fast mina fotspår sköljdes bort av en flodvåg av tårar.
Men att andra folk kan göra en så osäker, det är läskigt, att ens egna tankar gör en så osäker det är läskigt.
Jag känner en doft av besvikelse, ångest, rädsla och panik.
Inte vad jag ville.
Men jag klagar inte för jag är glad åt det jag har nu.
Och jag älskar mitt liv ändå kan det skrämma mig.
Just nu sitter jag, Jag själv på mitt rum i mitt gula rum i ett rökmoln och funderar på hur dena berättelse om denna tjej ska sluta.
Annons