Thursday 21 August 2008 photo 1/1
![]() ![]() ![]() |
allting rörar ihop sig till en enda stor gröt i huvudet på mig nu. orsak: formodligen brist på sömn
gårdagen blev inte riktigt som jag hade tänkt mig
när jag kom hem från skolan och att ha tränat med annie och nanna så träffade jag på freja och ronja när ronja precis skulle hem.
jag och freja tog en promenad kl 8, jag tappade min mobil i skogen och hittade den igen (femte gången jag tappade den på samma dag damn teh mjukisbyxor)
när jag kom hem satte jag mig vid datorn lite, johan hade inte ringt så jag började bli lite orolig. Jag hade försökt ringa honom länge. när jag började bli lite halvt hysterisk föreslog Uff en promenad och jag sa inte emot. Så vi gick ut beväpnade med paraply. När vi hade gått en stund runt så började vi gå mot virsahatt. Vi gick och pratade och då och då kom jag på att johan inte hade ringt och blev massa orolig igen. Sedan ignorerade jag det en stund. När vi väl hade kommit till virsahatt bestämde vi oss för att gå vidare mot oskarström med logiken "jag kommer ändå inte kunna sova förens han har ringt så vi kan lika gärna gå". När vi nästan hade kommit till Oskarström så ringde han. vi bråkade, han mådde bra....men det gjorde inte jag. det är hemskt att vara så orolig. man tänker sig död, skador, saknad och blod, blod, blod.
benen började värka och jag längtade mest bara efter att få gråta
sömnen kallade på honom och ingenting var sagt, löst eller uttalat.
det värkte i mig hela vägen hem från oskarström, tur att jag hade stabilt sällskap.
halv två stod jag utanför min dörr. tio i två låg jag i min säng.
____________________________________________________________________
vaknade och kände mig riktigt svag. som om varje liten knuff skulle få mig att börja gråta. min mobil ville inte väcka mig, jag tror den förstod att jag behövde sova. jag fick istället jättebråttom att fixa allt. underbaramamma gjorde frukost åt mig. bara på rullbandet igen, vad som än händer.
fick prata en massa med bästajohanna och hon kramade mig, för jag var ledsen. sedan fick jag ett sms. det vänder.
jag bara längtar något fruktansvärt efter att få prata med honom ordentligt, få förklara, få förstå, få komma nära.
det löser sig, bara jag får sova
gårdagen blev inte riktigt som jag hade tänkt mig
när jag kom hem från skolan och att ha tränat med annie och nanna så träffade jag på freja och ronja när ronja precis skulle hem.
jag och freja tog en promenad kl 8, jag tappade min mobil i skogen och hittade den igen (femte gången jag tappade den på samma dag damn teh mjukisbyxor)
när jag kom hem satte jag mig vid datorn lite, johan hade inte ringt så jag började bli lite orolig. Jag hade försökt ringa honom länge. när jag började bli lite halvt hysterisk föreslog Uff en promenad och jag sa inte emot. Så vi gick ut beväpnade med paraply. När vi hade gått en stund runt så började vi gå mot virsahatt. Vi gick och pratade och då och då kom jag på att johan inte hade ringt och blev massa orolig igen. Sedan ignorerade jag det en stund. När vi väl hade kommit till virsahatt bestämde vi oss för att gå vidare mot oskarström med logiken "jag kommer ändå inte kunna sova förens han har ringt så vi kan lika gärna gå". När vi nästan hade kommit till Oskarström så ringde han. vi bråkade, han mådde bra....men det gjorde inte jag. det är hemskt att vara så orolig. man tänker sig död, skador, saknad och blod, blod, blod.
benen började värka och jag längtade mest bara efter att få gråta
sömnen kallade på honom och ingenting var sagt, löst eller uttalat.
det värkte i mig hela vägen hem från oskarström, tur att jag hade stabilt sällskap.
halv två stod jag utanför min dörr. tio i två låg jag i min säng.
____________________________________________________________________
vaknade och kände mig riktigt svag. som om varje liten knuff skulle få mig att börja gråta. min mobil ville inte väcka mig, jag tror den förstod att jag behövde sova. jag fick istället jättebråttom att fixa allt. underbaramamma gjorde frukost åt mig. bara på rullbandet igen, vad som än händer.
fick prata en massa med bästajohanna och hon kramade mig, för jag var ledsen. sedan fick jag ett sms. det vänder.
jag bara längtar något fruktansvärt efter att få prata med honom ordentligt, få förklara, få förstå, få komma nära.
det löser sig, bara jag får sova
Comment the photo
Fast en sak som jag undrar över: Vem och vad är "uff"?
4 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/klotterplanket/256460337/