October
Friday 11 December 2009 photo 1/18
|
Jag blir så trött. Less. Ledsen.
Jag har blivit antagen till kursen jag sökte i höstas, som jag vill läsa, som skulle vara ett stort men förhoppningsvis lyckat steg för mig att ta.
Tråkigt nog har jag dock fått höra av folk att tyvärr får man inte plugga på högskolenivå när man går på bidrag från Förnedringskassan, inte ens om man läser så lite som jag tänkt mig kunde vara rimligt för mig.
Så den här antagningen är ju i praktiken värd... inte ett skit. Inte ett ruttet öre. Jag har ingen kontakt med psykiatrin, alltså vet jag ingenting om hur jag faktiskt mår (det är inte så lätt att veta på egen hand, alltid) och om det finns någon tanke på en behandlingsplan för mig här i Göteborg och vad det skulle kunna innebära. Ingen frågar hur jag mår eller hur det går för mig, inte ens effekterna av medicinerna de ger mig bryr de sig om att följa upp.
Min handläggare på FK har jag aldrig träffat, aldrig pratat med, vet jag ingenting om förutom att han/hon har ett utländskt namn och sitter i Gamlestan. Det är fortfarande INGEN som talat om för mig vilka rättigheter och skyldigheter jag har när jag går på aktivitetsersättning. Ingen som talat om för mig vad man kan hitta på för att rehabilitera mig, aktivera mig, hjälpa mig att komma tillbaka till samhället som jag suttit i utkanten av i drygt fyra och ett halvt år- och jag börjar må väldigt dåligt av det. Allt jag vet bara att jag sitter fast i en byråkratisk loop och att jag börjar bli åksjuk av det. Vill hoppa av.
Så här sitter jag, med lång näsa och en stor suck inom mig, och undrar när fan det är tänkt att mitt liv skall kunna sättas igång, egentligen. Godnatt.
Jag har blivit antagen till kursen jag sökte i höstas, som jag vill läsa, som skulle vara ett stort men förhoppningsvis lyckat steg för mig att ta.
Tråkigt nog har jag dock fått höra av folk att tyvärr får man inte plugga på högskolenivå när man går på bidrag från Förnedringskassan, inte ens om man läser så lite som jag tänkt mig kunde vara rimligt för mig.
Så den här antagningen är ju i praktiken värd... inte ett skit. Inte ett ruttet öre. Jag har ingen kontakt med psykiatrin, alltså vet jag ingenting om hur jag faktiskt mår (det är inte så lätt att veta på egen hand, alltid) och om det finns någon tanke på en behandlingsplan för mig här i Göteborg och vad det skulle kunna innebära. Ingen frågar hur jag mår eller hur det går för mig, inte ens effekterna av medicinerna de ger mig bryr de sig om att följa upp.
Min handläggare på FK har jag aldrig träffat, aldrig pratat med, vet jag ingenting om förutom att han/hon har ett utländskt namn och sitter i Gamlestan. Det är fortfarande INGEN som talat om för mig vilka rättigheter och skyldigheter jag har när jag går på aktivitetsersättning. Ingen som talat om för mig vad man kan hitta på för att rehabilitera mig, aktivera mig, hjälpa mig att komma tillbaka till samhället som jag suttit i utkanten av i drygt fyra och ett halvt år- och jag börjar må väldigt dåligt av det. Allt jag vet bara att jag sitter fast i en byråkratisk loop och att jag börjar bli åksjuk av det. Vill hoppa av.
Så här sitter jag, med lång näsa och en stor suck inom mig, och undrar när fan det är tänkt att mitt liv skall kunna sättas igång, egentligen. Godnatt.
Jag håller tummarna för att puckona skärper sig lite snart.
som det var meningen att jag skulle få direkt jag flyttade hit.
..och i somras var det första gången nånsin som jag blev kallad på möte till fittkassan. där de inte ens hade orkat läsa något papper och undrade om jag åt mediciner..
de har noll koll och inget funkar :/ det är skrämmande hur sjukt dåligt allt funkar här!!
trodde inte att dte kunde vara sämre än det var i uddevalla.. men så fel man kan ha.
hoppas verkligen att du får lite hjälp snart! <3
23 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/klshnkv/429865368/
Visa toppen
Show footer