Kollade mailen, och jaha, sedärja...?

"Hej Linnea,
vi har för närvarande ett mycket högt tryck på mottagningen och har därför endast möjlighet att ta emot personer bosatta inom vårt upptagningsområde (centrala göteborg, Linné, Majorna).
Med vänlig hälsning
Hanna Söderberg, Göteborgs Nya Psykiatrimottagning" 

Den är rolig, den! Men ja... Jag är inte förvånad. Det är inte meningen att jag skall få hjälp eller bli frisk typ, haha. Och "mycket högt tryck" är ju inte ett djävla dugg chockerande med tanke på hur grava nedskärningar det är inom psykvården (inte minst i Göteborg) och hur det pissiga samhällsklimatet får allt fler att må dåligt. Nu är det väl bara att jaga vidare, då.

Ja, HORSVERIGE. En smutsig hora som smittar ner mig, buhu :(

vill dock tillägga att jag gick ju till psyk för första gången i mitt liv i somras för jag ville veta varför jag är så socialt ointresserad och "avvikande" (personligen lider jag inte av det, men det sätter ju fällor om man ska vara produktiv komponent i samhället) och trodde jag var aspie, men visade mig vara schiziod (min egna diagnos), dystymi + ADD. det hela gick snabbt via outsourcing med vårdgarantin hos en privat mottagning och döm om min förvåning (jag tänkte ju golddiggers såklart samt läst om förvånansvärt inkompetent sådan på forum) då hon visade sig både kompetent och noggrann :D då hon kunde skilja min schizoida personlighet från aspergers, riktigt imponerad faktiskt!

fast jag är vuxen så det är nog lättare att ställa en diagnos, men jag tyckte iaf att hon gjorde ett gediget arbete och inte half-assed golddigger bs

Jag vet folk som har hjälp i Göteborg, bra hjälp till och med, och det tänker jag också se till att få. Som jag mår nu är det inget alternativ att sitta och pendla till mottagningar långt bort, jag gjorde det under en lång period för ett par år sedan och det var väl inget jag njöt av även om det var ett nödvändigt ont. Jag är inget fucking specialfall, så galen är jag inte, så jag vet att jag inte skall behöva tvingas ur kommunen för att få hjälp. Handlar inte om att vara bortskämd men jag orkar ju fan inte ens åka till Majorna en gång i veckan för att gå i skolan så att sitta och åka ut ur hela stan för att KANSKE få en okej psykolog... Nej tack. Då kan jag lika gärna flytta hem till Alingsås om det skall vara så.

Men var är det du mest hoppas på att få hjäp då*? gamlestan?

Hade ju varit lämpligt då det är den mottagning jag tillhör geografiskt och det var dit min remiss gick först, vet folk som trivs där men också folk som fått pissigt mottagande liksom jag, men jag är besviken på att jag knappt finns en chans där. Först tog de inte emot mig och sedan när jag inte ville ha en djävla kurator så var det hejdå. Det tycker jag är snålt.

Dom borde la själva förstå att en kurator inte gör vad en läkare gör till exempel? ring igen?

det är så jävla pissigt alltså. och sjukt irriterande att vissa diagnoser på nåt sätt är mer prioriterade och tas mer på allvar. jag visste ju detta sen innan men det blev ännu mer tydligt när jag läste psykiatri vilka sjukdomar som det satsas på. vi hade skitmånga föreläsningar om affektiva sjukdomar och psykoser. borderline exempelvis pratade de om i EN KVART, dbt nämndes i förbifarten etc. dessutom var detta under en föreläsning som handlade om rättspsykiatri. kändes sådär. det är ju rätt anmärkningsvärt att lägga så mycket krut på vissa diagnoser och knappt nämna andra när det som bekant inte bara är personer med depression/mani eller psykoser som vårdas inom psykiatrin. jag kan säga att jag aldrig tidigare skrivit en så lång kursutvärdering som jag gjorde efter den kursen.

Nu när jag inte ens klassas som borderline längre utan behöver behandlas för cyklotymi/depression (och okej, jag har fortfarande en personlighetsstörning, men inte lika mycket som borderline)... Jag tycker det är så äckligt när man ser hur tydligt det är också; om man självskadar och är väldigt utagerande så får man mer hjälp än om man bara planerar sin egen död i det tysta. Känns kul att veta att "hmmm, om jag börjar karva i mig själv igen så kommer jag kanske äntligen få uppmärksamhet--> hjälp, men å andra sidan kanske de klassar mig som BPD igen då och det vet man ju hur poppis det är"... Så djävla sjukt. Fattar att det måste varit jobbigt att läsa en kurs med sådant upplägg, jag hade spytt.

Tanken har slagit mig, det känns för jävligt att man måste vara så drastisk för att de ska börja ta psykiatrin på allvar. Jag brukar ömsom skämtsamt, ömsom allvarligt säga: "Man måste komma med blod sprutande från halspulsådern för att akut psyk ska lyssna på en." En klassiker jag fick höra från en läkare på SU för ett tag sedan: "Men lilla vännen, vi lägger inte in människor med din diagnos här, för ni blir ju ändå inte bättre." *suck* Visst, det finns guldkorn (mitt team på Lergöksgatan är underbara) men ledning saknar visioner, och vill inte ge mer pengar. Har förstått att kan det medicineras så lägger vi pengar på dem, annars sparkar vi ut dem. SU gillar att sparka på dem som redan ligger... *mer dubbel suckande*

Mig ger de ju inte ens mediciner, haha... DE HATAR MIG, BOOHOO! Och ja, det är så djävla vidrigt med "ingen idé att hjälpa folk med din diagnos för ni blir ju aldrig bra", ja men kan man inte säga det till folk på palliativa avdelningar också då, gamlingar som är dementa och folk i slutstadiet av cancer? "Äh, vi skiter i er, ni skall ju ändå dö så..."

Mnjae, det är väl inte så mycket "prata av mig" jag behöver utan mer ledande terapi. Det som hjälpt mig bäst var DBT som är väldigt, väldigt strukturerat, som att gå en kurs. Att gå till en kurator och blurra hjälpte mig ingenting. :/

Aha ok. Hoppas du får bra hjälp!