Mamma och pappa är på Öland, de hade äntligen hittat en perfekt "kista" till Indypindy... Världens finaste Alessiburk med en liten hund som kikar upp mot himlen, mycket finare och framförallt mer värdigt än att hans aska ligger i en urna av kartong. Och nej, askan skall inte ligga lös i glasburken, mamma skall sy en fin liten påse till det att ha där i. <3

Det är väldigt olika, en del sparar askan och en del sprider ut, tror inte det finns någon "norm"... Spontant skulle jag också vilja spara askan. I mina föräldrars fall så vill min mamma ta med sig Indy i sin kista den dag hon dör (jupp, folk gör så). Indy har varit död i tre år, men det är inte som att man går och tänker "åh där ligger hans gamla aska i en kartong i bokhyllan, hehu"... Jag tror att det är ganska vanligt att spara delar av sitt djur, aska och kanske en pälstuss, deras gamla favoritleksaker och halsband osv...

Ja, iofs... jag har kvar en fläta från min häst som avlivades 1995... OJ, var det tre år sedan! Jag minns bilderna från veterinären som du lade upp då, jag grät som ett barn...

Ja, det är tre år sedan nu i november... Tiden går hemskt fort, saknar honom fortfarande massor.