June
Thursday 4 June 2009 photo 1/2
|
Det regnade idag. Var till Lars lägenhet igen, hjälpte mamma.
Lena skjutsade hem mig, och jag stod utanför "10B" en bra stund, och blev blöt.
Orken liksom for ur mig.
Känslan att vara oönskad, och att alla jag älskar dör eller försvinner - det är jobbigt.
Men vad ska man göra?
För att öppna upp mig totalt, så ni kan slita mig mer i stycken, sniffa min ledsamhet likt en drog och njut av mina sår.
Lars är död, han är död och han kommer inte tillbaka.
Att stå i hans lägenhet, i hans saker och fundera ut vad som är värdefullt, går inte.
För Lars själv är ju död.
Saker går åt helvete i Harbo.
Harbo är ett helvete, ett rött litet helvete där det brinner och ryker och ångar.
Uppsala är likadant, men regnet faller och trycker ner alla i sina sandaler. Det är kallare.
Härnösand är borta, det finns inte längre. 20 år, nu finns det inte mer.
Ett samtal med pappa, förvirring och sedan gråt, och nu har jag bestämt att Härnösand får inte finnas, bara om det vill mig något.
Jag vet inte om jag ger upp nu, om det blir för mycket och om jag är för ensam.
Alla mina handlingar blir missuppfattade, och folk pratar bakom min rygg:
(Jo, jag vet allting, snälla, tro inte att är jag så dum?)
Jag bad aldrig om att bli född, det är inte mitt fel.
Varför föda fram ett barn som bara kommer vara ivägen?
Lena skjutsade hem mig, och jag stod utanför "10B" en bra stund, och blev blöt.
Orken liksom for ur mig.
Känslan att vara oönskad, och att alla jag älskar dör eller försvinner - det är jobbigt.
Men vad ska man göra?
För att öppna upp mig totalt, så ni kan slita mig mer i stycken, sniffa min ledsamhet likt en drog och njut av mina sår.
Lars är död, han är död och han kommer inte tillbaka.
Att stå i hans lägenhet, i hans saker och fundera ut vad som är värdefullt, går inte.
För Lars själv är ju död.
Saker går åt helvete i Harbo.
Harbo är ett helvete, ett rött litet helvete där det brinner och ryker och ångar.
Uppsala är likadant, men regnet faller och trycker ner alla i sina sandaler. Det är kallare.
Härnösand är borta, det finns inte längre. 20 år, nu finns det inte mer.
Ett samtal med pappa, förvirring och sedan gråt, och nu har jag bestämt att Härnösand får inte finnas, bara om det vill mig något.
Jag vet inte om jag ger upp nu, om det blir för mycket och om jag är för ensam.
Alla mina handlingar blir missuppfattade, och folk pratar bakom min rygg:
(Jo, jag vet allting, snälla, tro inte att är jag så dum?)
Jag bad aldrig om att bli född, det är inte mitt fel.
Varför föda fram ett barn som bara kommer vara ivägen?
3 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/knaprisch/375407406/
Visa toppen
Show footer