June
Tuesday 21 August 2012 photo 2/2
|
Allt är inte så jäkla bra just nu, så eh. Varning för depp? Ingen behöver läsa, så ingen behöver klaga.
För någon månad sedan fick min ena farbror en stroke, och det tog hårt på familjen. Att se hur han har svårt att prata - han som alltid älskat att diskutera..
Innan detta var det inte länge sen min andra farbror hade en hjärtinfarkt.. Som ingen berättade för mig fören han väl var hemma igen för att "Ja vi ville inte oroa dig".. Okej..?
Så mannen som jag sett som min pappa hela mitt liv höll på att dö men, nej - ni ville inte oroa mig? Suck.
Farmor börjar också bli sämre, och det gör ont att se henne svag. Hon har varit mitt allt alla dessa år, och även fastän jag vet att det är ologiskt så kan jag verkligen inte se framåt utan henne. Klart hon ska vara där när jag gifter mig, när jag skaffar barn.. Eller?
Sen är det ju det här med pappa. Alltid.
Träffade honom nu i somras när han var ner, en resa jag betalade för att jag ville att han skulle kunna träffa sin bror nu när han fått en stroke. Och ja.. Pappa är ju som han alltid varit, den han alltid kommer att vara. Han ser inte sina egna fel - bara andras. Och även fastän han suger energi ur mig, så älskar jag honom. Även fastän han sårar alla i sin närhet och egentligen inte bryr sig ett dugg om någon annan än sig själv, sin sprit och sina droger.. Så kommer jag alltid älska honom. Så har det varit i över 20år nu. Men man slutar aldrig hoppas... För trots alla de hårda stunderna, så finns även de fina minnena och de tillfällen då vi kan skratta ihop. Och trots hans trasiga psyke och underliga verklighetsuppfattning - så är han min pappa, och jag kommer ta hand om honom nu, när ingen annan orkar eller vill... som jag alltid fått göra...
Tack vare allt detta så har jag varit låg på ork, men jag måste orka ännu mer just nu. För jag måste ta ansvar, och ta hand om dem runtom mig.
Min bästa vän, min älskade.. Älskade Li, hennes far är döende och hon behöver mig. Min pojkväns farfar ligger också inför döden, plus att min käre svärfar varit sjuk.
Dom har det värre än mig, och därför lägger jag min egen ångest åt sidan..
Och häver ur den på Dayviews :P Suck.
Men det hjälper en del.. Som tur är. :)
Farmor börjar också bli sämre, och det gör ont att se henne svag. Hon har varit mitt allt alla dessa år, och även fastän jag vet att det är ologiskt så kan jag verkligen inte se framåt utan henne. Klart hon ska vara där när jag gifter mig, när jag skaffar barn.. Eller?
Sen är det ju det här med pappa. Alltid.
Träffade honom nu i somras när han var ner, en resa jag betalade för att jag ville att han skulle kunna träffa sin bror nu när han fått en stroke. Och ja.. Pappa är ju som han alltid varit, den han alltid kommer att vara. Han ser inte sina egna fel - bara andras. Och även fastän han suger energi ur mig, så älskar jag honom. Även fastän han sårar alla i sin närhet och egentligen inte bryr sig ett dugg om någon annan än sig själv, sin sprit och sina droger.. Så kommer jag alltid älska honom. Så har det varit i över 20år nu. Men man slutar aldrig hoppas... För trots alla de hårda stunderna, så finns även de fina minnena och de tillfällen då vi kan skratta ihop. Och trots hans trasiga psyke och underliga verklighetsuppfattning - så är han min pappa, och jag kommer ta hand om honom nu, när ingen annan orkar eller vill... som jag alltid fått göra...
Tack vare allt detta så har jag varit låg på ork, men jag måste orka ännu mer just nu. För jag måste ta ansvar, och ta hand om dem runtom mig.
Min bästa vän, min älskade.. Älskade Li, hennes far är döende och hon behöver mig. Min pojkväns farfar ligger också inför döden, plus att min käre svärfar varit sjuk.
Dom har det värre än mig, och därför lägger jag min egen ångest åt sidan..
Och häver ur den på Dayviews :P Suck.
Men det hjälper en del.. Som tur är. :)
Annons
Camera info
Camera Canon EOS 500D
Focal length 18 mm
Aperture f/16.0
Shutter 1/200 s
ISO 1600
Anonymous
Wed 22 Aug 2012 17:15
haha shit, du har all fucking rätt i världen att vara deppig. :c
knaprisch
Wed 22 Aug 2012 17:17
Mjo, jag hatar att deppa ner andra dock :P Men ibland måste jag få ur mig skiten någonstans, och internet är bra på't :D Så slipper mina nära och kära höra mig whine:a =P
MjaPsychokitty
Tue 21 Aug 2012 23:28
Jag förstår om du är depp. Inte undra på du har ju en massa oro för nära och kära omkring dig! Hur kommer man ifrån sådant? Bra och modigt att du skriver av dig, har själv komplicerat förhållande till min primärfamilj. Men jag låter inte deras avståndstagande till mig och att jag är psykiskt sjuk ta energi eller beröra mig längre. Har egen familj + vänner to die för. Det känns när jag läser att du är en generös människa, och det skall du vara glad för!
knaprisch
Wed 22 Aug 2012 07:06
Mhm :/ Man klarar ju sig alltid, det jobbiga är väl att omgivningen inte förstår hur dåligt man mår.
Yttrar man det för mycket blir man direkt ett "gnälligt emo" även fastän man har "riktiga" skäl till att må dåligt..
Just nu hanterar jag allt med jobb, pojkvänsgos och kattmys :p
Yttrar man det för mycket blir man direkt ett "gnälligt emo" även fastän man har "riktiga" skäl till att må dåligt..
Just nu hanterar jag allt med jobb, pojkvänsgos och kattmys :p
7 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/knaprisch/508864323/
Visa toppen
Show footer