På tåget från Linköping mot Malmö sitter nu Sandra, Sarah och Melisa. Tjejerna är tydligen uttråkade för jag har precis blivit bombarderad av ett gäng SMS-dikter. Rart tycker jag. Tack flickor!

Konduktören efter biljetten frågar, och Sandra och Melisa var en massa bilder. Ge er ut på denna resa om ni vågar, detta för Sarah sätter en massa hinder.

Klockan tickar sakta fram, medan känslorna försvann. Fan jag hittar inte min kam, de i Lindköping känner inte till våra namn.

Nu i Alvesta vi är, folket strömmar till. Va fan gör vi här, det är inget vi egentligen vill?

Vi sitter trötta på ett tåg och sjunger en låt. Utanför fönstret ett träd vi såg, och för att vi fick gå upp tidigt ska Robban säga förlåt.

Varför inte åka vidare till Stockholm, och bara gå det skönt? För på himlen hittar vi inte ett enda moln men att åka till Malmö, är det lönt?

En fredag utan skola, tre timmar tåg som är lite gröna. Vi snodde tre bordsplatser på tåget för att vi är coola och stolarna här är sköna.

Att stänga skolan för en dag var ett alternativ, men då skulle nog Marie bli sur. Och kanske hota med kniv, och låsa in lärarna i skolan likt en bur.

Vi är framme om en timme, närmare bestämt åtta och femtiofem. Denna resa skaver på mina sinne, jag vill inte hem.

Nu planerar vi att dikten skicka i SMS, hoppas att Robban blir glad. För nu är dikten färdig, yes och Robban sitter och ler. Ska vi slå vad?

Melisa ett SMS av Robban fick, och han tycker vi är gulliga som få. Undrar hur skolan utan oss gick, alla kanske bara hem ville gå.

Av: Sandra, Sarah och Melisa

nja, ny kan jag tyvärr inte kalla mig egentligen. hållt på sen 12 års ålder.