Som besökare på Dayviews samtycker du till användandet av s.k. cookies för att förbättra din upplevelse hos oss. Jag förstår, ta bort denna ruta!

Logga in med

Go to

Tekniskt fel pågår. På grund av att en server kraschat är det vissa problem att ladda upp bilder. Flera äldre bilder har även försvunnit till följd av detta, vilket vi beklagar. Vi arbetar för att få igång det så snart som möjligt.

Annons

Alexandra The one and only (KobrAn90) Ulricehamn ,Västra Götaland

April 2011

M

T

W

T

F

S

S

1

2

3

4

5

6

7

8

9

10

11

12

13

14

15

16

17

18

19

20

21

22

23

24

25

26

27

28

29

30

May 2011

M

T

W

T

F

S

S

1

2

3

4

5

6

7

8

9

10

11

12

13

14

15

16

17

18

19

20

21

22

23

24

25

26

27

28

29

30

31

2010

Tuesday 21 October 2008 photo 2/3

Under hela gymnasit har jag fått höra att jag måste släppa kontrollen och så gott som varje gång har jag vart på gränsen till att börja lipa.
Och jag har ingen aning om varför, varför börja grina för nått sånt liksom.
Så för det första: hur fan ska man kunna släppa kontrollen helt när man ska spela en roll som ligger nära en själv och måste ha kontakt med sina känslor och medspelare samtidigt som man ska hålla koll på allt som händer på scenen runt omkring en?
För det andra: Om man inte ens kan lipa när man tittar på världens sorgligaste film med andra hur ska man då kunna gråta när en hel publik stirrar på en?

Och om nån inte fattat det än så tänker jag faktiskt inte på att bli skådespelerska. Om nån skulle undra. Aldrig att jag skulle klara av att leva det livet, men det skulle vara en bra anledning till varför man skulle bli alkis (ännu en grej som Jan har berättat).

Men jag ska fan ha MVG i den här kursen som verkligen göra mig förtjänt av det denna gången och inte som i våras, då det mest kändes som att Birgitta gav mig det för att det är roligare att ge nån MVG än VG (även ifall jag inte tror att det va så så är det så det kändes).
Men det är inte lätt att släppa konrollen när man måste hålla upp en fasad för även ifall jag gärna ser mig som en person som inte brur mig om vad ndra tycker så är det annorlunda när det gäller teater. Det måste kännas äkta för publiken även ifall känslorna inte får stiga skådespelaren åt huvet.
Uscha jag hatar prestationångest och jag hatar teater! Sjukt svårt och jobbigt och gillar det inte alls!
okej jag ljög lite där, teater är skit kul men nu går det inte bra och det är rätt tungt och då känns det bara jobbigt.

Men jag måste bevisa för Emelie och alla andra att det är JAG som är den vassaste kniven i lådan.
Hur det ska gå till vet jag inte men på nått sätt måste jag göra det

0

0

0

0

0 Visa hela listan

Under hela gymnasit har jag fått höra att jag måste släppa kontrollen och så gott som varje gång har jag vart på gränsen till att börja lipa.
Och jag har ingen aning om varför, varför börja grina för nått sånt liksom.

Så för det första: hur fan ska man kunna släppa kontrollen helt när man ska spela en roll som ligger nära en själv och måste ha kontakt med sina känslor och medspelare samtidigt som man ska hålla koll på allt som händer på scenen runt omkring en?

För det andra: Om man inte ens kan lipa när man tittar på världens sorgligaste film med andra hur ska man då kunna gråta när en hel publik stirrar på en?

Och om nån inte fattat det än så tänker jag faktiskt inte på att bli skådespelerska. Om nån skulle undra. Aldrig att jag skulle klara av att leva det livet, men det skulle vara en bra anledning till varför man skulle bli alkis (ännu en grej som Jan har berättat).

Men jag ska fan ha MVG i den här kursen som verkligen göra mig förtjänt av det denna gången och inte som i våras, då det mest kändes som att Birgitta gav mig det för att det är roligare att ge nån MVG än VG (även ifall jag inte tror att det va så så är det så det kändes).

Men det är inte lätt att släppa konrollen när man måste hålla upp en fasad för även ifall jag gärna ser mig som en person som inte brur mig om vad ndra tycker så är det annorlunda när det gäller teater. Det måste kännas äkta för publiken även ifall känslorna inte får stiga skådespelaren åt huvet.

Uscha jag hatar prestationångest och jag hatar teater! Sjukt svårt och jobbigt och gillar det inte alls!

okej jag ljög lite där, teater är skit kul men nu går det inte bra och det är rätt tungt och då känns det bara jobbigt.

Men jag måste bevisa för Emelie och alla andra att det är JAG som är den vassaste kniven i lådan.

Hur det ska gå till vet jag inte men på nått sätt måste jag göra det

Annons

Uploader

got photos in group

Taggad med

The photo has no tags

Geo tag

Camera info

hosannadavidson

hosannadavidson Tue 21 Oct 2008 19:36

men du, du kan ju överdriva i början så dra ner på det sen som jan säger. du får göra "fel" du går teater för att göra misstag inte för att du fulländan man behöver jobba med sig själv och inte ge upp! puss

KobrAn90 Tue 21 Oct 2008 19:37

Men för att överdriva måste man släppa kontrollen

Anonymous Tue 21 Oct 2008 19:34

vi mååste festa ihop snart (:

KobrAn90 Tue 21 Oct 2008 19:35

Ja herregud va lång tid det tar!:O
Men nu är det snart lov och då måste vi fan slå ballarna i taket! :D
Eller för ni har väl lov nu nästan vecka oxå eller?

4 comments on this photo

Directlink:
http://dayviews.com/kobran90/283467094/

Annons

Annons

Show footer Byt till svenska