Har haft en fruktansvärt jobbig dag idag. Ibland sätter helgen verkligen sina spår....
För det första låg det hur mycket snö som helst på marken när jag vaknade, vilket iför sig är jättemysigt i juletider (ja, för mig är det jultider). Men inte så mysigt när man ska pulsa upp för hela Ulricehamn utan vinterskor som kan värma fossingarna.
Och väl uppe på jobbet kom helgens händelser i kapp mig, jätteskönt på ett sätt och skitjobbigt på ett annat. Det var nämligen på så sätt att vi var på bowlingen i fredagskväll och där träffade jag på en kille vars flickvän jobbar i simhallen och det första han sa när personen jag pratade med vid det tillfället presenterade oss (vi har aldrig träffats förut) är att fråga mig varför jag hatar hans tjej. För det första tyckte jag att det var ett väldigt sätt att starta en konversation på med en person man aldrig träffat förr, och för det andra undrade jag vad han hade fått det ifrån. Men den enda meningen han kunde säga var "Varför hatar du min flickvän?!" Så det kändes ganska så meningslöst att prata med honom. Men så fort jag gick någon stans i lokalen den kvällen jagade han ikapp mig och ställde samma fråga, ska tilläggas att jag inte känner hans flickvän, har liksom aldrig pratat med människan.
Och tyvärr håll denna kille på att jaga efter mig hela kvällen och enligt Mick uppträffd han väldigt provoserande så då trodde han att han var tvungen att rycka in och stoppa denna kille vilken inte direkt bidrog till att göra saken bättre. Så tillslut stack jag där ifrån och var helt rasande förbannad på dessa båda pojkar som i mina ögon var både löjliga och omogna denna kväll.

När jag kom till jobbet idag och mötte mina "simhalls"-kollegor denna dag fick jag en konstig känsla av de tittade konstigt på mig och nästan försökte undvika mig, vilket jag aldrig har känt förr. Och några timmar upptäckte jag att killen som hade vart på mig i fredags stod i receptionen. Kan ju lugnt säga att känslan i magen inte blev direkt bättre av det, så jag gick in och gömde mig i köket... Efter ett tag kom Sofia (flickvännen) nästan stormande in till mig och frågade varför jag hatade henne. Och då kom underbara Anne in för att lyssna (alla i personalen verkade ha fått nyss om detta verkade det som) Det tog ett tag att förklara att allt var ett missförstånd från hennes killes sida och hon verkade inte förstå det till en början. Men efter ett par fler minuters förklarande om hur allting gick till i fredags och hur illa hennes pojkvän hade betet sig mot mig (även ifall hon inte verkade bry sig märk värt mycket om just det) plus några inlägg från Anne som inte trodde att detta "ryktet" om mig kunde stämma, så verkade hon äntligen förstå.
Men tack vara alla mina känslor och hormoner som flödar helvilt inom mig var jag på bristningsgränsen till gråt resten av dagen. Inte så jävla kul när ens jobb är att möta folk med en positiv attityd.
Inte ens en ursäkt kunde denna kille som ställt till det så för mig hosta upp innan han gick där ifrån. Jävla dålig stil tycker jag ändå. Han har ju inte bara förstört lilla instabila mig han gjorde ju inte direkt sin flickvän någon större tjänst heller, hon har ju också mått dåligt av det här.
Så nu närchocken av felaktiga anklagelser och nedstämdheten har lagt sig en aning kommer ilskan... Säger bara att det är tur att Mick inte är hemma, hade inte vart så kul att umgås med mig just nu!

Aha trevligt ju :) Hoppas du får en bättre helg, den här helgen då?