November
Wednesday 25 November 2009 photo 2/2
|
En tår faller ner från barnets kind.
Mamman frågar:
Lilla vän, hur är det?
Barnet svarar:
Jag borde vara lycklig, Jag har allt jag skulle kunna tänka mig.
Mina föräldrar bor tillsammans,
jag har egen dator, egen tv,
allt ett barn kan önska sig.
Så varför går jag runt och tänker,
tänker på hur hemskt allt är,
tänker att jag är en dålig människa,
tänker att världen vore bättre utan mig,
tänker att människan måste vara det sämsta för denna planet.
Varför finns dessa tankar?
Varför känner jag mig ensam?
Varför, varför, å varför?
Detta får mig att fälla tårar.
Jag borde vara lyckligast,
Jag har en familj där alla tycker om alla,
jag har de finaste vännerna på jorden.
Jag har allt jag kan önska,
så varför mår jag som jag mår?
Mamman ser på barnet,
men hon svarar inte.
Hon går ut från rummet där barnet är.
Hon skulle bara hämta något,
det skulle inte ta någon tid alls.
Vad mamman borde ha utöäst ur det som barnet sa,
det var att barnet behövde sin mor då.
Inte om en liten stund.
För om en liten stund så var det för sent.
Barnet tog sitt liv på den lilla stunden.
Det var inte något ting som dödade barnet,
utan det var barnets egna tankar.
Jennifer, ditt intellekt sträcker sig vida. Jag är glad att vara privilegerad med en plats som din vän.
synd bara att ditt anlete jag ej får se mer.
<3
Mamman frågar:
Lilla vän, hur är det?
Barnet svarar:
Jag borde vara lycklig, Jag har allt jag skulle kunna tänka mig.
Mina föräldrar bor tillsammans,
jag har egen dator, egen tv,
allt ett barn kan önska sig.
Så varför går jag runt och tänker,
tänker på hur hemskt allt är,
tänker att jag är en dålig människa,
tänker att världen vore bättre utan mig,
tänker att människan måste vara det sämsta för denna planet.
Varför finns dessa tankar?
Varför känner jag mig ensam?
Varför, varför, å varför?
Detta får mig att fälla tårar.
Jag borde vara lyckligast,
Jag har en familj där alla tycker om alla,
jag har de finaste vännerna på jorden.
Jag har allt jag kan önska,
så varför mår jag som jag mår?
Mamman ser på barnet,
men hon svarar inte.
Hon går ut från rummet där barnet är.
Hon skulle bara hämta något,
det skulle inte ta någon tid alls.
Vad mamman borde ha utöäst ur det som barnet sa,
det var att barnet behövde sin mor då.
Inte om en liten stund.
För om en liten stund så var det för sent.
Barnet tog sitt liv på den lilla stunden.
Det var inte något ting som dödade barnet,
utan det var barnets egna tankar.
Jennifer, ditt intellekt sträcker sig vida. Jag är glad att vara privilegerad med en plats som din vän.
synd bara att ditt anlete jag ej får se mer.
<3
Visa toppen
Show footer