Mytologi från urbefolkningen på Nordamerikas västkust:
Urtiden

I urtiden fanns ingenting. Bara vatten, mörker och korpen.

Han flög genom mörkret med en säck runt halsen. Han hade flugit länge och började bli trött. Så under flykten tog han upp en sten från säcken och kastade den i havet. Denna sten blev det första landet.
Han landade på detta land för att vila och han tog upp flera stenar ur säcken och kastade dem i vattnet.Sålunda skapade korpen landet.

Utvilad tog korpen sin säck och fortsatte flyga. Efter en stund blev han trött och landade på en klippa och tog upp fler saker ur säcken. Han tog upp granen, tallen och alla andra träd i världen. Han tog också upp blåbär, smultron, gräs och alla andra växter i världen. Alla saker spred han över landet och vattnet så att de kunde växa.

Återigen tog korpen sin säck och flög genom mörkret, blev trött igen och landade på en klippa. Denna gång tog han upp alla djur i världen. Vargen, örnen, laxen, björnen, hjorten och alla djur på land och i vatten.

Korpen såg sig omkring på världen han hade skapat. Det var en bra värld, allt var fridfullt och alla var lyckliga.

Men innan han lyfte igen tittade han i sin säck och såg att det var en sak kvar.

Så han tog upp människan och satte henne på jorden.

Källa: http://web.telia.com/~u85903393/corvus.html#Korpen_i_myten

Läste du den ens?