December
Wednesday 4 February 2009 photo 1/2
|
seriöst
du tar mig inte på allvar, jag vet inte jag. jag har aldrig vart så här jag är i helt andra tankar. och det är ditt fel och det tackar jag nog dig för.
du har fått mig att inse vissa saker
som att verkligen tro på sig själv, och att jag kanske inte är så patetisk och meningslös som jag tycker. du har verkligen fått mig att må bra när jag behövde det, men du har ochså fått mig att tveka på kärlek.
och fått mig att tänka att jag älskar dig kanske inte är så äkta och bra som jag har trott.
jag sa faktist till dig att det här var jobbigt för mig och att han och jag kanske inte var ett avslutat kapitell än, och du accepterade det. men det är inte över, 2 år går inte över på 1 månad, och nu accepterar du det tydligen inte längre.
det sårar mig som fan, men jag kan faktist inte leva så här jag mår också dåligt.
det är inte bara du som har dina sura stunder, du måste fan fatta att det här är den svåraste perioden som jag nånsin kommer gå igenom.
och du lovade fan att stå där. du sa att jag va speciell, tydligen va dom orden lika mycket värda som dom andra tre. om du bara skulle fatta hur det här tär på mig, om du bara skulle kunna se hur jävla dåligt jag mår ibland, men du ser det inte.
och jag kan inte visa det heller för jag försöker tänka bort det. men du tänker inte på mig, kanske bara kunde fråga och undra om något är fel? jag har faktist känslor jag med, det är inte bara du som ska styra över vad som händer. jag vet att jag vill och kommer förlåta allt du gör för att "jag älskar dig" betyder faktist något i mina ögon, och det säger jag för att jag menar det.
inte för att jag ska få dig att stanna kvar, för det är fan ditt val. tydligen säger du jävligt mycket men det är väldigt svårt att hålla det.
du måste acceptera att jag är sårbar nu, jag bad dig finnas här, om du verkligen velade. du sa ja men det va tydligen bara ett svar för att få mig glad. snälla gör som du säger då? varför ska jag ta så jävla mycket, det finns tom saker som du inte ens fattar att du gör kanske för jag inte berättar att det sårar och är fel. för då tycker du att jag klagar, och jag vill inte va någon jävla kärring, jag försökte. men på den här lilla tiden. vår tid. har du sårat mig jävligt mycket. men även hjälpt mig. jag vet inte om jag ska fortsätta va tyst och bara acceptera som jag sa att du skulle göra. eller om jag ska skita allt som är.
för hur ska jag veta när saker är äkta om saker du säger bara är bullshit. du kanske tycker att det du säger låter bra, och tror på det.
det du säger stämmer inte ihop med det du gör. du kanske tror men det gör inte jag. och om du tänker efter är det inte så jävla konstigt, du kanske inte är van vid folk som säger emot och bryr sig, du kanske är van vid fjollor som smörar och gör det du gör. förlåt, men då kommer du bli besviken för sån är inte jag, jag är tvärtemot.
eller så är det helt enkelt bara jag som är för känslig. jag kanske överreagerar, isånnafall är det mitt problem, isf sorry. men det är faktist inte så lätt att veta om du är seriös eller inte ibland. och vissa saker kanske inte ens är värt att skämta om, om du verkligen känner som du säger för mig. helt seriöst. orden "jag älskar dig" har två killar fått höra av mig.
han är en, och du den andra. om du då tänker efter, så kanske du fattar att det verkligen betyder något för mig.
nu känns det verkligen hopplöst, och jag vet att jag sa att du hade en chans till den har du precis sumpat, men jag vill inte ge upp så om du vill. kan jag kämpa, men vill du så släpper jag också taget om oss.
jag tror inte på mycket längre ska du veta, och det lilla jag tror på blev helt plötsligt ennu mindre. jag älskar dig, fan jag trodde inte det skulle gå så snabbt jag kanske inte borde men jag vill verkligen, och nu är allt knas igen förlåt.
dina ord betyder inget för mig, jag vågar inte ta åt mig.
men är det här vad dom betyder, kan det lika gärna va.
och allt är tydligen jävligt enkelt.
jag är väl värd lika mycket som "alla andra."
jfast till dom kanske orden var äkta.
seriöst
du tar mig inte på allvar, jag vet inte jag. jag har aldrig vart så här jag är i helt andra tankar. och det är ditt fel och det tackar jag nog dig för.
du har fått mig att inse vissa saker
som att verkligen tro på sig själv, och att jag kanske inte är så patetisk och meningslös som jag tycker. du har verkligen fått mig att må bra när jag behövde det, men du har ochså fått mig att tveka på kärlek.
och fått mig att tänka att jag älskar dig kanske inte är så äkta och bra som jag har trott.
jag sa faktist till dig att det här var jobbigt för mig och att han och jag kanske inte var ett avslutat kapitell än, och du accepterade det. men det är inte över, 2 år går inte över på 1 månad, och nu accepterar du det tydligen inte längre.
det sårar mig som fan, men jag kan faktist inte leva så här jag mår också dåligt.
det är inte bara du som har dina sura stunder, du måste fan fatta att det här är den svåraste perioden som jag nånsin kommer gå igenom.
och du lovade fan att stå där. du sa att jag va speciell, tydligen va dom orden lika mycket värda som dom andra tre. om du bara skulle fatta hur det här tär på mig, om du bara skulle kunna se hur jävla dåligt jag mår ibland, men du ser det inte.
och jag kan inte visa det heller för jag försöker tänka bort det. men du tänker inte på mig, kanske bara kunde fråga och undra om något är fel? jag har faktist känslor jag med, det är inte bara du som ska styra över vad som händer. jag vet att jag vill och kommer förlåta allt du gör för att "jag älskar dig" betyder faktist något i mina ögon, och det säger jag för att jag menar det.
inte för att jag ska få dig att stanna kvar, för det är fan ditt val. tydligen säger du jävligt mycket men det är väldigt svårt att hålla det.
du måste acceptera att jag är sårbar nu, jag bad dig finnas här, om du verkligen velade. du sa ja men det va tydligen bara ett svar för att få mig glad. snälla gör som du säger då? varför ska jag ta så jävla mycket, det finns tom saker som du inte ens fattar att du gör kanske för jag inte berättar att det sårar och är fel. för då tycker du att jag klagar, och jag vill inte va någon jävla kärring, jag försökte. men på den här lilla tiden. vår tid. har du sårat mig jävligt mycket. men även hjälpt mig. jag vet inte om jag ska fortsätta va tyst och bara acceptera som jag sa att du skulle göra. eller om jag ska skita allt som är.
för hur ska jag veta när saker är äkta om saker du säger bara är bullshit. du kanske tycker att det du säger låter bra, och tror på det.
det du säger stämmer inte ihop med det du gör. du kanske tror men det gör inte jag. och om du tänker efter är det inte så jävla konstigt, du kanske inte är van vid folk som säger emot och bryr sig, du kanske är van vid fjollor som smörar och gör det du gör. förlåt, men då kommer du bli besviken för sån är inte jag, jag är tvärtemot.
eller så är det helt enkelt bara jag som är för känslig. jag kanske överreagerar, isånnafall är det mitt problem, isf sorry. men det är faktist inte så lätt att veta om du är seriös eller inte ibland. och vissa saker kanske inte ens är värt att skämta om, om du verkligen känner som du säger för mig. helt seriöst. orden "jag älskar dig" har två killar fått höra av mig.
han är en, och du den andra. om du då tänker efter, så kanske du fattar att det verkligen betyder något för mig.
nu känns det verkligen hopplöst, och jag vet att jag sa att du hade en chans till den har du precis sumpat, men jag vill inte ge upp så om du vill. kan jag kämpa, men vill du så släpper jag också taget om oss.
jag tror inte på mycket längre ska du veta, och det lilla jag tror på blev helt plötsligt ennu mindre. jag älskar dig, fan jag trodde inte det skulle gå så snabbt jag kanske inte borde men jag vill verkligen, och nu är allt knas igen förlåt.
dina ord betyder inget för mig, jag vågar inte ta åt mig.
men är det här vad dom betyder, kan det lika gärna va.
och allt är tydligen jävligt enkelt.
jag är väl värd lika mycket som "alla andra."
jfast till dom kanske orden var äkta.
Comment the photo
9 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/kollaencass/327202971/
Visa toppen
Show footer