Wednesday 1 August 2007 photo 10/13
|
Ser du asfaltsblomman? Liten, skör, men ändå så stark Färgglad och frisk, sprider glädje Jag önskar att jag var som den Att kunna jobba sig uppåt efter att ha drunknat i mörkret, kylan Som den svarta asfalten begravde jorden under sig Kom du som ett mörker och täckte mej Från första blicken Första andetaget Första gången som våra händer hittade varanda Jag var dömd at dö När du gick iväg från mig varje blick får mej att vilja klösa ut mina ögon varje andetag får mej att vilja punktera mina lungor varje hjärtslag får mej att vilja krossa hjärtat och alla fjärilar i magen slår sina vingar i panik fria flyger flaxande vingar i desperation till att hitta någon annan att oroa Och jag har glömt hur det var att vara kär
Annons