June
Sunday 24 August 2008 photo 3/5
|
och så var vi där igen.
fast nu var det på riktigt, jag gick ut i hagen och hämtade henne
hon lixom kollade på mig med en lustg blick, en jag aldrig fått förut
jag tror hon fatta att nånting var pågång, men när jag skulle ta henne så
kom hon fram till mig, tryckte sig emot mig och frustade så som bara hon kan.
då fick jag ont i hjärtat, jag skulle ta ifrån henne från henne vänner.
hon förstod det,det visste jag. jag såg det, jag kände det
när du väll skulle gå så stannade hon, jag fick typ dra fram henne och hon bara gick där och skrek efter dom andra.
jag kände mig så äckligt jävla dum, tillsut fick jag in henne i stallet.
jag och liz sa ingeting till varandra under den tiden vi var där inne
det var så spännt så att man kunde höra dammet ramla ner från hennes rygg
jag klarade inte riktigt av att stå där och bara borsta av henne snabbt och sen iväg med henne, jag kunde knappt andas hennes mule henns lena mule den gråa underbara mulen som bara brukade tryckas in under min käke,samma mule som alla gånger han tigt efter mat, bara någonting att äta.
den mulen är inte min längre det känns förgävligt.
sekundrarna gick och det närmade sig att gå till transporten, i det läget hade jag en så stor klump i halsen att jag fick chippa efter luft, jag kunde nte gråta bara stå där ..
när vi väl kom dit så verkade dom jättetrevliga, vid det hära laget hade min mage vänt ut och n på sig och jag stod där tyst för mig själv och önskade att hon & jag dog tillsammans, vi gjorde aldrig det, nu orkar ingen endå läsa så nu kan jag skriva det för det känns bra, vi gjorde det alldrig det som jag så många gånger har gått och tänkt på att vi en gång skulle göra så jag slapp komma tll den hära dagen.
en lastbil en väg hon & jag . så enkelt skulle det vara, men v gjorde det aldrig.
i detta läge ångrar jag mig, jag ångrar mig så det är sjukt.
jag orkar inte skriva allting när vi var där, det var så sjukt jobbigt jag gck med tårarna hängandes utanför mig själv, på väg hem dränktes jag i musiken ljudvågor
jag höjde så jag fick ont i öronen och liz lät mig bara vara, ibland vet hon allting.
nu har jag ingen mening längre att gå upp till stallet,det stället som var min fristad.
när allting var jobbigt gick man dit satte sig sen var det inga problem längre.
inga problem i världen kunde stoppa mig från att gå dit.
nu finns det inte längre och det är tungt, men det fattar väll inte ni.
det känns som jag lever på is, va fan har jag nu att göra ?
vem fan ska jag gå till när ingen finns mer, visst pappa försökte få mig att må bra genom att säga att det finns flera, men om han skulle förlora ett barn, skulle inte han bara äsch jag skaffar en ny, vi är alla olika och speciela hon var verkligen den endå i hela världen som förstod mig och nu finns hon inte hos mig mer...
men vad spelar det för roll nu för tiden, hon är det bästa jag någonsin träffat
hon var mitt allt nu finns hon bara mina drömmar, min fanstasi.
jag älskar henne och ni ska inte läsa för jag behövde bara få ur mig allting.
oviktigt skit som bara är kladd.
fast nu var det på riktigt, jag gick ut i hagen och hämtade henne
hon lixom kollade på mig med en lustg blick, en jag aldrig fått förut
jag tror hon fatta att nånting var pågång, men när jag skulle ta henne så
kom hon fram till mig, tryckte sig emot mig och frustade så som bara hon kan.
då fick jag ont i hjärtat, jag skulle ta ifrån henne från henne vänner.
hon förstod det,det visste jag. jag såg det, jag kände det
när du väll skulle gå så stannade hon, jag fick typ dra fram henne och hon bara gick där och skrek efter dom andra.
jag kände mig så äckligt jävla dum, tillsut fick jag in henne i stallet.
jag och liz sa ingeting till varandra under den tiden vi var där inne
det var så spännt så att man kunde höra dammet ramla ner från hennes rygg
jag klarade inte riktigt av att stå där och bara borsta av henne snabbt och sen iväg med henne, jag kunde knappt andas hennes mule henns lena mule den gråa underbara mulen som bara brukade tryckas in under min käke,samma mule som alla gånger han tigt efter mat, bara någonting att äta.
den mulen är inte min längre det känns förgävligt.
sekundrarna gick och det närmade sig att gå till transporten, i det läget hade jag en så stor klump i halsen att jag fick chippa efter luft, jag kunde nte gråta bara stå där ..
när vi väl kom dit så verkade dom jättetrevliga, vid det hära laget hade min mage vänt ut och n på sig och jag stod där tyst för mig själv och önskade att hon & jag dog tillsammans, vi gjorde aldrig det, nu orkar ingen endå läsa så nu kan jag skriva det för det känns bra, vi gjorde det alldrig det som jag så många gånger har gått och tänkt på att vi en gång skulle göra så jag slapp komma tll den hära dagen.
en lastbil en väg hon & jag . så enkelt skulle det vara, men v gjorde det aldrig.
i detta läge ångrar jag mig, jag ångrar mig så det är sjukt.
jag orkar inte skriva allting när vi var där, det var så sjukt jobbigt jag gck med tårarna hängandes utanför mig själv, på väg hem dränktes jag i musiken ljudvågor
jag höjde så jag fick ont i öronen och liz lät mig bara vara, ibland vet hon allting.
nu har jag ingen mening längre att gå upp till stallet,det stället som var min fristad.
när allting var jobbigt gick man dit satte sig sen var det inga problem längre.
inga problem i världen kunde stoppa mig från att gå dit.
nu finns det inte längre och det är tungt, men det fattar väll inte ni.
det känns som jag lever på is, va fan har jag nu att göra ?
vem fan ska jag gå till när ingen finns mer, visst pappa försökte få mig att må bra genom att säga att det finns flera, men om han skulle förlora ett barn, skulle inte han bara äsch jag skaffar en ny, vi är alla olika och speciela hon var verkligen den endå i hela världen som förstod mig och nu finns hon inte hos mig mer...
men vad spelar det för roll nu för tiden, hon är det bästa jag någonsin träffat
hon var mitt allt nu finns hon bara mina drömmar, min fanstasi.
jag älskar henne och ni ska inte läsa för jag behövde bara få ur mig allting.
oviktigt skit som bara är kladd.
det var otroligt jobbigt att lämna henne, men sorgen kommer efter, det är nog jobbigats nu ! :(
finns här för dig baby, <333
:'(:'(
jag finns här för dig emma. alltid, och det vet du!!
<3<3<3
14 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/komigenemmaa/258098033/
Visa toppen
Show footer