Old pic i brist på nya. Och det känns som om en liten del av mitt hjärta har försvunnit. Så som det gör varje gång man förlorar någon/något av betydelse. Jag vet att det blir bättre. Jag vet att jag kommer lära mig leva med det. Som en vän så vackert sa "livet och döden kommer i ett paket". Vad annat kan jag göra än att acceptera det som hänt och gå vidare. Det finns inget jag kan göra åt saken, även om jag skulle vilja. Men jag vill inte gå vidare än. Just nu vill jag sörja. Just nu vill jag minnas med sorg, och inte med glädje. Just nu vill jag gråta tills tårarna tar slut. För även om det säkert finns någon där ute som tänker att "det var ju bara en häst" så var det inte "bara en häst" det var en vän. En vän som jag älskade lika innerligt som om hon hade varit min egen. Det kommer kännas lättare om hjärtat en dag. Det kommer kännas rätt igen. Och det är bara tur att Foppa finns. Han behöver mig/oss fortfarande och jag kan inte svika honom. Ingen kommer kunna ta Gallans plats, men hålet kommer till slut att fyllas igen av andra minnen, glada minnen. Men just nu låter jag det såret vara öppet och jag låter såret blöda, för det måste få bli tömt innan jag kan låta det fyllas på nytt.

Annons

The photo has no tags

DreveGracula Fri 10 Feb 2012 17:14

Visst kommer det bli bättre en dag. Men man måste ju få sörja, så länge som man behöver. Och hur länge det är kan ingen annan bestämma åt dig.

1 comments on this photo

May 2014