Sunday 14 October 2012 photo 3/3
|
Minnen från i somras..
Jag hade tänkt att bara mys promenera idag så jag tog grimma och tyglar och red ut. Jag red sången+ liten hopp vända+plus en liten till sväng. I hopp vändan så hoppade jag upp på Sveppe utan hjälm och hoppade den lilla skogs banan. (hehe, busigt) Sveppe var pigg och glad. När vi kom förbi några andra hästar en bit bort så mötte jag Lollo som visst flyttat Epok och Baltazar dit. Sedan på hemvägen så gick jag lite fel, så jag hoppade upp igen och gav Sveppe lösa tyglar för att se om han visste en snabbare väg hem än att helt vända om. Han gick åt ett helt annat håll, rätt upp iskogen.
Jag visste att det var heeelt fel, men nyfiken som jag är så lät jag ´honom fortsätta. Terrängen blev svårare och svårare så jag hoppade av och lät honom gå först. HAn gick uppåt och vi kom högre, och högre upp. Det var galet vackert i kvälls solen. Tillslut så stannade sveipur högst upp på berget. Han stannade vid en liten myr och började käka av mossan. Han var helt tokig i mossan! Jag undrar om den innehåller något som är nyttigt, för han älskade den verkligen! Jag lät honom käka lite medan jag njöt av utsikten och känslan av att inte ha någon aning om varken tid eller rum. Går inte att förklara med ord. Just den platsen kändes helt magiskt. Som en saga. Luften var frisk och vi var ett med naturen. Bortom alla stigar eller människotecken. Bara jag, Sveppe och naturen. Och ett rådjur.
Det kändes som att jag och Sveppe var ett. Han njöt, hela han utstrålade ett lugn och nöjdhet som jag aldrig sett hos honom förr. Som om han var nöjd med att bara ha mig vid sin sida. Allt var så härligt. Trots att vi var helt vilse. Jag hade kunnat stanna hela natten, men tillslut så försökte jag hitta hem. Vi virrade omkring i skogen en stund men tillslut så var vi på rätt väg. Känns som att denna turen har fört mig och Sveppe ännu närmare. Som att vi verkligen förstår varandra nu. Jag och min älskade sagohäst.<3 Finns inget som gör mig lyckligare.<3
Minns du det Sveipur?<3
Annons