ÅÅh den är ponnyn är nog den som jag personlighetsmässigt passade bäst med.
Hanns personlighet var på något sätt så himla lik min.
Kan ha varit för att jag spenderade så mycket tid med honom i så ung ålder.
Eller är det han som har format min personlighet?
Ett tag var jag verkligen säker på att det var han eller ingen, det är jag fortfarande ibland även om du nu bor mils härifrån.
Så mycket som vi har kämpat.
Har blivit biten och sparkad av mig, varit rent av livrädd för dig ett tag.
När jag kom så kom du mot mig i full fart med öronen bakåt och bara högg mot mig, när jag backade undan eller försökte säga ifrån så vände du dig om och kickade istället.
Men efter några "figther" Så vann jag. Efter det så var du som en hund.
Kom galopperande mot mig i hagen med spetsade öron, följde efter vart jag än gick.
INGET skrämde dig om det inte skrämde mig.
Många tyckte fortfarande att du var jobbig och ouppfostrad, men jag tyckte att du var PERFEKT!
Vi var inte häst och ryttare, vi var bästa vänner.
Minns hur jag brukade ha dig lös på promenader, springtävla,vilket Maxi såklart alltid vann!
Men du flyttade.
Jag vet att du mins mig!
När jag hälsade på mig så mindes du i alla fall mig!
Vårt band går inte att förklara..

var det din eller var du medryttare på den hästen?