Wednesday 24 September 2014 photo 1/2
|
Måste dela denna historia om min älskade vän Sagamary för att visa hur smarta och omtänksamma kor verkligen är.
Saga är en kviga som står på Stiernhööksgymnasiet. För typ 2år sedan låg hon nyfödd i en box på skolan. Efter det var jag fäst. Nästan varje dag spenderades med Saga, på loven var jag där många timmar. Vi har gjort allt tillsammans, tagit långa promenader och dagar vid stranden på somrarna. Saga är lite som en hund, när jag kommer med grimman för att ta ut henne på promenad så blir hon sprallig och skuttar omkring som en tok ibland. förutom några gånger.
För några månader sedan så skedde en rad obehagliga och jobbiga händelser som fick mig att falla till botten. Jag vände mig mot alla mina vänner och Saga var den enda jag vågade lita på. Jag fick ont imagen, ibland så ont att jag knappt kunde stå men vill inte klaga, så jag fortsatte gå till skolan och verka glad. Ingen märkte hur jag mådde.
En dag när allt kändes hopplöst så gick jag som vanligt till Saga för att söka tröst. Hon kom glatt skuttandes till mig, tagg på att komma ut och leka. Jag försökte bete mig som vanligt och pratade glatt med Saga. När jag hade dragit på henne grimman så hände något konstigt. Saga vägrade lämna hagen. Jag blev lite irriterad och smackade på henne. Men hon fortsatte vägra. Tillslut så lyckades jag få ut henne och hon följde tveksamt med mig. Hon gick efter mig försiktigt, försiktigt. Som att hon testade varje steg jag tog så att jag fortfarande var med.
När jag hade gått en bit så fick jag magont på riktigt. Det var som att kroppen inte ville lyda och allt annat försvann.Jag föll ihop på vägen och orkade inte resa mig på många minuter.
När smärtan blivit mildare och jag fick tillbaka förmågan att röra mig ordentligt så såg jag Saga stå kvar med huvudet sänkt och kollade oroligt på mig. Jag reste mig upp och gick sakta hem igen med Saga lunkandes efter mig. När jag skulle släppa henne och gå hem så följde Saga mig längs med hela hagen och ropade efter mig.
Det känns så sjukt, Saga, en kviga som vet hur jag mår när inte ens mina föräldrar gör det.
Hon vet när jag mår dåligt när jag själv inte ens vet det.
Saga förstår inte när jag säger att jag mår bra, hon kan bara läsa av mig på kropp språk och vilken typ av energi jag utstrålar. Så därför vet hon hur jag mår när ingen annan förstår.
Samma sak har hänt några till gånger efter det, fast nu har jag lärt mig att om Saga inte tycker att jag ska på promenad så är det bara att lyssna och sitta och mysa med henne istället.
Nu är allt bättre för mig också, livet har vänt och jag är världens lyckligaste bonde Saga är fortfarande min bästa kompis och jag kan inte tacka henne nog för att hon hjälpte mig genom denna tunga period
Okej, jag vet att detta verkar helt sjukt och många kommer säkert tro att jag är helt knäpp. Men jag måste dela denna historia för att kor är så sjukt underskattade djur. Dom är så känsliga och experter på att läsa av.
Jag älskar dig 0745 Saga Mary
Min hjälte<3
Annons