Friday 12 June 2009 photo 1/1
|
Friday 12 June 2009 photo 1/1
|
Fredagen den 12:e - Begravning.
Det var den jobbigaste dagen ever, det var både sorgligt och fint.
Musiken var underbar och det fick mig att gråta som mest.
Det var inte förrän nu man verkligen förstod att du faktiskt inte finns hos oss mer.
Jag saknar dig så det gör ont, allt är så tomt utan dig.
Jag vet att det låter konstigt, men ibland önskar jag att du kunde komma tillbaka, du anar inte hur stor saknaden efter dig är.
Men du slipper lida mer och det känns iaf bra. Vart du än är så är du på ett bättre ställe nu, hoppas jag.
Jag kommer ihåg sista gången då jag såg dig, du blev så glad och kramade om mig. Det kändes så bra. Den kramen betyder så mycket för mig, jag tänkte inte på det lika mkt som jag gör nu, men det var den sista kramen jag fick och jag är glad att jag var hos dig då och när du var på sjukhuset i Lund. Du sken upp när jag kom.Det var då du var som sjukast och det kändes bra att jag hälsade på dig då, hur jobbigt det än skulle vara att se dig så dålig. Operationen som var på 12 timmar gick iaf bra och vi fick mer tid att kunna vara med dig, några månader. Jag kommer alltid vara tacksam för det.
Men Hur dåligt du än mådde så kunde du skämta om allting och ändå vara på glatt humör. Samtidigt som du var så dålig var du ändå så stark. Jag kommer sakna de stunderna som mest, när du skämtade, skrattade och nöp mig i kinderna. Jag har gjort ett löfte till dig som jag lovar att hålla, jag ska göra det för dig<3
R.I.P älskade farfar.
Det är så tomt efter dig, du anar inte.